"State of Play" i budgetdiskussionerna oktober

Förhandlingar och hot om veton inför extra budgettoppmötet

Förhandlingarna om EU:s långtidsbudget för 2014-2020 och regleringarna för strukturfonderna pågår med fortsatt intensitet. Under oktober har varit flera viktiga förhandlingsmöten på ministernivå. Det är också inom Ministerrådet det är fortsatta slitningar kring budgetnivåerna, medan Europaparlamentet i stora delar är klara med sina ståndpunkter vad gäller sammanhållningspolitiken, det vill säga de kommande strukturfonderna, samt avvaktar Ministerrådets diskussioner.

Ännu har inga siffror lagts in i budgettabellerna i de pågående förhandlingarna. Det extra toppmöte för att diskutera budgeten som är inlagt 22-23 november är tänkt att resultera i ett beslut om långtidsbudgeten för EU. Det Cypriotiska ordförandeskapet för EU har ambitionen att det skall bli så och såväl Ministerrådets Ordförande von Rompuy som Kommissionens ordförande Barrosso har lagt ned mycket kraft och personlig prestige i att ta kommando i att driva på för det.

Samtidigt talar det faktum att siffrorna ännu inte finns på bordet och att framförallt Storbritannien hotat med att lägga veto mot hela budgeten om inte de och länder som Sverige får behålla sin rabatt på medlemsavgiften och att det därtill görs neddragningar i hela budgeten, för att det ser svårt ut att nå någon kompromiss om budgetsiffrorna till i november. Därtill hotar Europaparlamentet å andra sidan i sin tur med att lägga sitt veto mot hela budgetpaketet om det inte blir en förstärkning på de 5% som diskuterats där när det som blir Ministerrådets beslut kommer till förhandlingar mellan parlamentet och ministerrådet.

Underskott och krisen underblåser motsättningarna

Till det skall också läggas diskussionen om att dels innevarande års budget visar på stora underskott i storleksordningen 10 miljarder Euro, dels att Kommissionen för nästa år begärt ytterligare tilläggsanslag motsvarande en budgetökning på knappa 7% för att finansiera kommande underskott som annars uppstår utan att behöva panikbromsa det för denna programperiod sista årets utbetalningar.

Orsakerna till underskotten är flera, men en är att de pengar i fonder och program som i början av nuvarande programperiod inte fullt ut användes helt enkelt successivt återbetalades till medlemsländerna eftersom EU enligt regelverket får redovisa vare sig förlust eller vinst för varje enskilt år. När de programmen nu är i full gång och därtill utnyttjas maximalt delvis på grund av övriga bristande resurser runtom i EU-länderna så räcker inte pengarna som finns kvar till, eftersom nivåerna i programmen är satta utifrån en totalsumma för hela sjuårsperioden. Därtill har medlemsländerna successivt lagt på fler "beställningar" till EU, men utan att skjuta till nationella medel för det.  

Även om det finns fler orsaker till ökade kostnader och därtill minskade intäkter till följd av nedgången i de nationella ekonomierna, så har i någon mening länderna i förtid fått tillbaka pengar som nu därför utifrån den liggande långtidsbudgeten borde gå tillbaka till EU, men riktigt så enkelt är det förstås inte på de nationella finansdepartementen, som ju inte låtit de pengar som kom tillbaka ligga orörda och ogärna vill betala mer till EU rent allmänt. Därtill är det budgetnivån för 2013 som blir den som per automatik följer med in i 2014 om det skulle hända, att det inte går att nå någon överenskommelse om långtidsbudgeten under 2013 och det är argument nog för flera länder att hålla igen. I sammanhanget skall påminnas om att EU idag står för c:a 1% av alla EU-ländernas samlade Bruttonationalinkomst.

Detta underlättar i alla fall inte diskussionen om den kommande budgeten och att få med de länder som vill ha en mer restriktiv budgetpolitik på vagnen. Ovanför det svävar som tidigare den ekonomiska krisen, som nu genom de senaste besluten på toppmötet 18-19 oktober också fått en tydligare budgetmässig koppling genom de olika krishanteringsmekanismer som är på gång att införas genom en tydligare sammanlänkad och övervakad budgetdisciplin mellan länderna samt de krisfonder som skapas. Det berör Euroländerna i första hand, men spiller naturligtvis över på alla i EU och även om det är frikopplat från förslagen och regleringarna inom ramen för EU:s långtidsbudget, finns det förstås kopplingar som leder över till debatten om EU-budgeten och sammanhållningspolitiken med flera budgetposter. 

Sammanhållningspolitiken rör sig sifferlöst framåt

Partnerskapsöverenskommelser
Vad gäller sammanhållningspolitiken, så finns med andra ord inte siffrorna på bordet ännu och de nationella underlag som skall utgöra grund för Kommissionens förhandlingar om partnerskapsöverenskommelserna för utformningen av programmen i varje medlemsland har inte heller kommit fram ännu. Föga förvånande håller med andra ord inte någon av de tidplaner som fortfarande är de officiellt uttalade.

Det är dock sagt att Kommissionens underlag för förhandlingarna om partnerskapsöverenskommelserna nu verkligen skall komma och den 20 november kommer de för Sveriges del att lanseras vid en tillställning i Stockholm. Det blir startskottet för ett intensivt arbete från svenska nationell nivå under ledning av Näringsdepartementet med upprättade arbetsgrupper för att till senast september 2013 vara klara med de förhandlingarna och ha format hela strukturen och innehållet för de svenska programmen. Ett arbete som förstås inte i slutändan kan slutföras förrän alla beslut är fattade i EU.

Budgetnivåer för Övre Norrland
Det som kan sägas om kopplingen till budgetnivåerna är att det vid det senaste Ministerrådsmötet en gång för alla - förhoppningsvis - har slagits fast att sammanhållningspolitiken skall omfatta alla EU:s regioner. Det säger förstås inget om nivåerna för olika regioner, men antyder ändå att även med relativt sett större neddragningar på medlen till mer välbeställda regioner, så kommer det att bli strukturfondsmedel till också exempelvis våra områden, utöver den extra allokering som redan är öronmärkt för Northern Sparsely Regions i norra Sverige och nordöstra Finland.

Om de extra pengarna till våra områden därutöver blir föremål för någon huggsexa är nog i hög grad en fråga om förhandlingsspelet fram till sista nattmanglingarna, men till skillnad från förra gången finns ju de pengarna med redan i Kommissionens förslag. Sammantaget kan det bli minskningar mot idag, men med Kommissionens nuvarande förslag orubbat, antyds det från de som räknar på nivåerna att det i utgångsläget åtminstone ser ut att inte vara så stora skillnader mot nuläget. 

Partiella överenskommelser om sammanhållningsfonderna
Det som annars så här långt inom Ministerrådet har avhandlats inom sammanhållningspolitiken är ett antal så kallade förhandlingsblock där vad som kallas partiella överenskommelser gjorts under tre allmänna rådsmöten i april, juni och nu i oktober. Partiella är de därför att de inte är heltäckande när det gäller dels budgetsiffrorna som är kopplade till dem, dels därför att det finns delar som har kopplingar till den övriga budgeten som inte är färdigbehandlade. Därtill skall dessa överenskommelser i nästa steg förhandlas med parlamentet före det att de slutgiltiga besluten kan fattas.

Det mesta är nu ändå genomgånget och så som tidigare beskrivits har mycket så länge vi håller oss till regleringarna som sådana rört sig i vår önskade riktning sett ur Övre Norrlands perspektiv, såväl i Ministerrådet som varit sist ute med sina ståndpunkter och Europaparlamentet som dock ännu egentligen bara låtit det regionala utskottet sköta hela frågan och först efter förhandlingarna med Ministerrådet kommer det upp i hela parlamentet.

Det större område som kvarstår är förhandlingar om det strategiska ramverket för alla fonderna som Kommissionen kom med en reviderad version av i september efter att ha fått mycket kritik för det första arbetsdokument som presenterades under våren som varande allt för vagt och omöjligt att använda som ett redskap för den samordning mellan alla olika fonder som eftersträvas. Mycket av den kritiken kvarstår med det nya dokumentet kan sägas.

Det som från svensk sida genom EU-minister Birgitta Ohlsson lyfts fram som positivt är de ansträngningar som gjorts för att förenkla och underlätta det administrativa arbetet med fonderna.

Avslutande reflektion om huruvida målet är i sikte

Även om några beslut skulle kunna fattas i Ministerrådet i november eller möjligen i december i samband med det ordinarie toppmötet, så talar det mesta fortsatt för att den inofficiella tidplanen med slutgiltiga beslut tidigast i maj och juni för budgeten och alla regleringar är den mest sannolika. För bara några veckor sedan skulle de flesta ha sagt att det kan inte bli några beslut alls i november, att parterna är för långt ifrån varandra och det är de också i denna stund, men det tryck som nu satts för att nå fram till något, inte minst från ordföranden för Ministerrådet, von Rompuy, som är en erkänt duktig förhandlingsman gör att osvuret är bäst.

Det beror ytterst på om de siffror som ännu inte finns på bordet är så välgenomkompromissade i de slutna rummen och trycket så hårt på att nå resultat att det kan göra det möjligt. Samtidigt är blindskären många och det finns risken för total låsning genom att framförallt Storbrittanien i princip mäler sig ur allt genom att lägga in sitt veto, vilket i realiteten nog får tolkas som att de med det skulle ta det första steget ut ur EU. Med lite köttstycken i form av bibehållna rabatter på EU-avgiften för länder som Sverige samt vissa generella minskningar och en del köpslående i de olika posterna och deras innehåll, som det i slutändan måste bli, så kan en del klutar möjligen lösas ut.

Det är avslutningsvis bara att åter hänvisa till mantrat som ständigt återupprepas: "inget är klart förrän allt är klart!". Det är mot den bakgrunden alla hittillsvarande beslut fattats, det vill säga att först när långtidsbudgeten med sina budgetposter är fastslagen kommer det som i övrigt överenskommits att slutgiltigt konfirmeras alternativt förändras utifrån nya givna förutsättningar. Oavsett vad som händer i november eller december så kan därför inte allt övrigt slutförhandlas innan hela det stora budgetpaketet är klart.

Mikeal Janson

/Mikael Janson

Läs mer på Europaportalens hemsida.

Läs Mikaels "State of Play" med en uppdatering av läget efter sommaren.

Läs Mikaels "State of Play": Förhandlingsläget i Sammanhållningspolitiken

Läs Mikaels "State of Play": EU:s långtidsbudget 2014-2020.

Läs Mikaels "State of Play": Förhandlingsläget EU:s budget 2014-2020.

Läs Mikaels "State of Play": Förslaget till sammanhållningspolitiken 2012-2020.

Läs om Europaparlamentets beslut för sitt förhandlingsmandat om EU:s strukturfonder.

25 Okt 2012 Norra Sverige i EU

Norra Sverige i EU

North Sweden arbetar för att norra Sverige ska få bästa förutsättningar att ta del av de möjligheter som EU-medlemskapet ger och samtidigt på bästa sätt bidra till att utveckla Unionen. Regionens styrkor och potential ska vara väl synliggjorda för EU:s beslutsfattare i de frågor som påverkar regionen.

Kontaktperson: Mikael Janson

Mer information