Varje år hamnar en avsevärd mängd plast i unionens hav. En majoritet av det marina avfallet kommer från landbaserad verksamhet men även sjöfartsbranschen, inklusive fiske- och fritidssektorerna orsakar miljöfarligt utsläpp såsom plastavfall och övergivna fiskeredskap.

Genom förändringarna i direktivet om mottagningsanordningar i hamn för avlämning av avfall från fartyg, inför EU regler både för mottagande hamnar och anläggande fartyg i syfte att bekämpa problemet och uppdatera lagstiftningen till den internationella konventionen om internationellt förhindrande av förorening från fartyg (Marpol) som har ändrats efter att EU:s direktiv kom på plats år 2000. På så vis blir direktivet konsekvent med EU:s avfallslagstiftning, därtill reduceras den administrativa börden för industrin och andra aktörer samtidigt som det blir mer effektivt för hamnanvändare.

En mottagningsanläggning i varenda hamn i EU

Sammanfattningsvis innebär det reviderade direktivet att varje hamn i alla EU:s medlemsländer måste säkra mottagning av avfall på ett effektivt sätt som anläggande fartyg har med sig. Det är inte längre möjligt för respektive medlemsland att tolka direktivet eftersom EU numera har anpassat det för att undvika dels onödiga administrativa kostnader, dels bördor för både hamnar och hamnanvändare i linje med den så kallade Marpolkonventionen.

I direktivet avses alla havsgående fartyg, det vill säga fiske- och fritidssektorer liksom kommersiella fartyg. Med avfall avses bland annat plastförpackningar, lastrester, det som insamlas i nät under fiskeinsatser och spill från lastning och lossning.

Medlemsstaterna ska framledes säkerställa att en lämplig plan för mottagande och hantering av avfall upprättas och genomförs i varje hamn. Detta efter dialog med berörda parter, särskilt hamnanvändare eller deras företrädare, lokala behöriga myndigheter, operatörer av mottagningsanordningar i hamn, organisationer med producentansvar och företrädare för det civila samhället.

Avgift för anläggande fartyg

För att skaffa incitament för fartyg att ta med avfallet in till hamnen och slänga det där istället för ute till havs, införs en indirekt avgift avsedd alla fartyg utan hänsyn till den faktiska mängden avfall. Avgiften som betalas ska täcka tillhandahållandet av tjänster kopplade till administration och driftkostnader avseende mottagningsanordningar. Förhoppningen med detta är att fartyg som har mycket avfall inte ska skrämmas av höga avgifter och dumpa avfallet ute till havs. Denna bestämning ger rätt till avlämning av avfall utan några ytterligare direkta avgifter.

Däremot ska den indirekta avgiften inte omfatta avfall från avgasreningssystem, då dessa kostnader ska täckas på grundval av de typer och mängder av avfall som avlämnas.

En ytterligare utgift får dock tas ut ifall fartyg lämnar enorma mängder avfall, detta i syfte att kostnaderna för mottagning inte orsakar för stor börda för den berörda hamnen. Avgiften differentieras därtill beroende av fartygets storlek och hur farligt det aktuella avfallet är. Fartyg i drift inom närsjöfart och fartyg med en hållbar avfallshantering ska däremot beröras av en reducerad avgift.

Hur berörs små hamnar? 

I och med att direktivet kan innebära svårigheter att övervaka mottagande och hantering av avfall för små, icke-kommersiella hamnar, till exempel i småbåtshamnar med fritidsbåtar, hanteras avfallet från dessa hamnar normalt av ett kommunalt avfallshanteringssystem.

För att inte överbelasta lokala myndigheter, bör det räcka att avfallet därifrån inkluderas i det kommunala avfallsflödet. Därtill att hamnen ger hamnanvändare information om avfallsmottagning samt att en sådan undantagen hamn rapporteras för att minimera övervakning.

Läs direktivet om mottagningsanordningar i hamn för avlämning av avfall från fartyg, här.

/Julia Hanson