"State of Play" sista striden om EU:s programbudget

2013-10-07

Har det hänt något sedan sist?
I tidigare "state of play" om förhandlingarna om EU:s budget och strukturfonderna innan sommaruppehållet (se länkar nedan) pekades några av de stridsfrågor som kvarstod ut. I övrigt konstaterades att mycket på sluttampen fallit på plats för att nu efter sommaren vara färdigt för att tas upp i plenum i Europaparlamentet och konfirmeras av Ministerrådet. Inte minst fanns efter diverse sista upprörda turer en överenskommelse mellan parlamentet och Ministerrådet om den övergripande EU-budgeten, MFF:en, och därtill blev det regionala utskottet i parlamentet klart med sina beslut avseende Regionala utvecklingsfonden.

Det såg därmed, med några sista slutförhandlingar om de kvarvarande knäckfrågorna, ut som om de besluten skulle kunna fattas under september och oktober för att ha allt på plats i november och det har nog varit den realistiska tidplan som gällt under det senaste året. Det gör att det i så fall efter det är en månad kvar på året att lösa ut alla nationella och regionala processer med att skriva fram program samt förhandlingarna mellan regeringarna och EU-kommissionen om den så kallade partnerskapsöverenskommelsen, ramverket för de nationella programmen, och godkännande av de enskilda programmen för uppstart vid årsskiftet 2014. Nåja, det senare har väl ingen trott på någon gång, utan de processerna kommer att pågå en bra bit in på 2014 med halvårsskiftet som något slags riktvärde innan alla program kan vara i full drift för den kommande sjuårsperioden.

Har bilden förändrats något sedan allt åtet rullat igång på Brysselarenan igen? Båda ja och nej. I princip har inget hänt och de frågor som inte var lösta före sommaren är fortsatt de som nu förhandlas. Det kan i sig ses som oroande, att det med bara veckor kvar till de två sessioner i Europaparlamentet under oktober, varav ett är extra inlagt för att hinna med alla tunga lagstiftningspaket som nu landar in i kammaren, inte kommit längre under den månad som nu gått efter semestrarna. Det som tillkommit, utöver att det blivit allt tydligare med den strid som finns inom Europaparlamentet och mellan parlamentet och Ministerrådet i de frågor som fortsatt förhandlas, är att även de överenskommelser som gjorts om hela budgeten och en del andra sakområden förhalas från parlamentets sida, med hänvisning till att man anser att Ministerrådet inte uppfyllt sin del av avtalet utifrån det uttalande parlamentet gjorde i juli när principöverenskommelsen om MFF:en träffades.

Vad striden, bland annat, nu står om

Långtidsbudgeten med de ekonomiska ramarna 2014-2020, MFF:en
På den övergripande nivån för budgeten i sin helhet, som egentligen var planlagd för beslut i Europaparlamentet under september men skjutits på, handlar det om en upprördhet över att den "high-level-group" som skall fortsätta diskutera EU:s egna finansieringsinstrument ännu inte etablerats. Rent allmänt finns ett motstånd från EU:s regeringar att ge EU egna möjligheter till att ta ut skatter och avgifter för att finansiera EU:s insatsområden, till skillnad mot i Europaparlamentet som genom sådana instrument också skulle får ett direkt inflytande över EU:s budget. Även det försök att etablera en finansiell skatt som elva länder enats om har gått i stå efter att ha stött på en rad juridiska och andra problem för att kunna genomföras och därmed ytterligare minskat entusiasmen för motsvarande EU-egna finansieringsinstrument.

Därtill kommer att i utkastet till förslaget för det första årets "detaljbudget" för den kommande programperioden, budgeten för 2014, som också måste fattas beslut om nu, inte innehåller det som parlamentet krävt för att också vilja anta hela långtidsbudgeten. Det handlar om att i programperioden lägga in tidiga extra satsningar på sådant som ungdomsarbetslösheten, innovationspolitiken och småföretagen. 

Slutligen spökar fortsatt det underliggande underskottet i innevarande års budget 2013, som Ministerrådet inte velat tillskjuta mer pengar till för att hantera och Europaparlamentet kräver skall fullt ut kompenseras så att underskott inte förs över till kommande programperiod, vilket skulle kräva ett tillskott på i runda tal 3 miljarder Euro.

Sammanhållningspolitikens strukturfonder
För det omfattande regelverket om de kommande strukturfonderna kan sägas att likaväl som att allt å ena sidan är klart, nästan, så pågår en bitter strid om det som är klart. Det finns, som vi tidigare kunnat rapportera, ett antal överenskommelser mellan Europaparlamentet och Ministerrådet, men därtill stridsfrågor för parlamentets del, även om det som överenskommits. Medan det regionala utskottet satt ned foten, så vill arbetsmarknadsutskottet fortsätta sätta press. Därtill finns ett antal frågor kopplat till hela det ekonomiska ramverket som berör strukturfonderna där det inte heller ännu landat, även om bedömningen är att det kommer att kunna bli slutförhandlat ganska snart.

För det senare, kopplat till de övergripande budgetfrågor, är det frågorna om det som kallas makrokonditionalitet och som innebär att regioner i princip bara kan få strukturfondpengar om det förs en sund nationell ekonomisk politik och där en ökad insyn från Europaparlamentets sida i hur de bedömningarna görs ser ut att lösa ut det, även om parlamentet i grunden varit emot hela konceptet för makrokonditionaliteten. Detsamma gäller resultatreserven som av Ministerrådet höjdes till 7% av strukturfondsmedlen att hållas inne till 2019 för en resultatuppföljning och under det sista programåret utfördelning till regioner och aktörer som visat goda resultat. Många har sett det som en illa dold besparing från Ministerrådets sida eftersom alla de pengarna inte lär vara möjliga att fördela ut på det viset under det sista året. Diskussionen handlar om en möjlig sänkning kanske mot den nivå som Kommissionen föreslog om 5%, det är ju ett ganska givet förhandlingsutrymme kan antas, och därtill om året för översyn i linje med Northern Sparsely Populated Areas-nätverkets önskan om en tidigare sådan under programperioden för realistiska möjligheter att få del av de pengarna vid uppvisande av goda resultat. Därtill är det en del andra "detaljer" som diskuteras, såsom medfinansieringsnivåer för vissa regionkategorier.

För det förra, striden i arbetsmarknadsutskottet, är det framförallt två frågor som låser förhandlingarna.

Det ena är andelen av strukturfonderna som i snitt skall gå till socialfonden (ESF) respektive regionalfonden (ERDF). EU-kommissionens förslag var 25% till ESF i snitt inom hela EU och för Sveriges del landade det på en minsta ESF-andel om 52%. Enligt Ministerrådet finns det en överenskommelse med Europaparlamentet om att minska EU-snittet till 23,1% (dock aldrig i enskilda länder lägre än dagens nivå för ESF). Arbetsmarknadsutskottet anser sig däremot inte bundet av den överenskommelsen och kräver att EU-kommissionens förslag om 25% kvarstår, vilket mellan skål och vägg skapat stor irritation på många håll, även inom parlamentet.

Den andra frågan är den extra satsning om 6 miljarder Euro som Ministerrådet lade in för insatser mot ungdomsarbetslösheten i regioner med en ungdomsarbetslöshet över 25% enligt 2012 års statistik (senast tillgängliga). Arbetsmarknadsutskottet vill för sin del att gränsen skall dras vid EU-snittet på 22,9% och att regioner skall kunna komma med eller falla ut genom årliga revideringar och därtill en flexiblare syn på åldergränsen för ungdom. Beräkningsgrunden lär bli statistiken för 15-24-åringar, men med möjlighet att nationellt kunna inbegripa unga upp till 30 år för insatserna. Däremot lär inte Ministerrådet ge sig lika lätt om arbetslöshetsnivåerna för vilka regioner som skall räknas in. Ministerrådets motargument är att med den lägre nivån kommer betydligt fler stora regioner inom EU in för berättigande att få del av de pengarna och därmed blir det ett väldigt litet belopp per arbetslös ungdom att kunna fördela till de mest utsatta regionerna.

En ändring skulle kunna innebära att Övre Norrland räknas in som ett stödberättigat område med en ungdomsarbetslöshet om 24% för 2012 (23,7 % för Sverige som helhet och exempelvis 26,4% för Mellersta Norrland som är den närmaste region som även vid den högre gränsen för att räknas in blir stödberättigat). Det är samtidigt också mycket som ännu är oklart för hur denna satsning i slutändan verkligen är tänkt att fungera.

De nationella förhandlingarna om partnerskap och program
Men allt är ju inte klart bara för att det är klart i EU, när det nu blir klart under Brysselvärldens mest slitna devis om att "inget är klart förrän allt är klart!". Det skall ju också till nationella förhandlingar inom Sverige mellan regeringen och regionerna och andra aktörer samt mellan Sverige och EU-kommissionen för att få till en partnerskapsöverenskommelse som i sin tur utgör grunden för de kommande olika nationella och regionala programmen. Förhandlingar som pågår parallellt med allt annat och i slutändan förstås också skall hänga ihop med besluten inom EU.

Det som alldeles nyligen blivit klart är i alla fall fördelningen av regionala utvecklingsfondens medel för de åtta programområdena i Sverige. För programområdet Övre Norrland, d v s Norrbotten och Västerbotten, innebär det ett anslag om 1,9 miljarder kronor för 2014-2020. Det är en minskning från c:a 2,3 miljarder kronor för innevarande 7-årsperiod, men en minskning som förklaras av att regeringen denna gång bestämt att också inrätta ett nationellt program för hela Sverige om 15% av regionalfondsmedlen. Utan den nationella nyordningen hade anslaget varit i princip oförändrat. Det nationella programmet är öppet för alla regioner att söka från och därmed "hämta hem" utvecklingsmedel från utöver det som nu fördelats ut. Med tanke på de överlag minskade ramarna för dessa fonder i jämförbara andra länder så får det betraktas som ett bra utfall, som inte minst förklaras av att i förhandlingarna i Ministerrådet utökades den särskilda allokeringen för våra nordliga glesbefolkade områden, som den egentligen enda pott som fick se en ökning mot Kommissionens förslag. Denna "Gleshetsbonus" står för ungefär hälften av regionalfondsmedlen för Övre Norrland, som är det programområde som får mest i Sverige. 

Utan att säga för mycket är väl bilden den att mycket annars från svensk sida ännu är oklart och därtill en förvåning från många, såväl runtom i landet som inom EU, på hur sluten processen är. EU-kommissionen håller å andra sidan för sin del fast vid sina ursprungliga ståndpunkter oavsett att besluten i Europaparlamentet och Ministerrådet förändrat i princip varje paragraf och framförallt ett antal för norra Sveriges del väldigt viktiga sådana, såsom att öppna för infrastruktursatsningar och informationsteknologi med stöd av strukturfonderna, vilket EU-kommissionen ville sätta stopp för. Rentav har vi i förhandlingarna fått in särskilda skrivningar för de nordliga glesbefolkade områdena om att den extra allokeringen till våra områden, skall användas till inte minst just punktinsatser för infrastrukturåtgärder som kan bidra till att bättre knyta ihop våra regioner inom sig och till omvärlden.

Det gäller att det nu också följs upp i de nationella förhandlingarna när regelverket för EU öppnar för det och annat som i de kommande besluten utifrån liggande förslag i EU gått i en för Övre Norrlands del positiv riktning för att med strukturfonderna som smörjmedel fortsätta kunna möta regionens utmaningar.  Betydelsen av det som under tidigare programperioder investerats i med stöd av dessa medel i regionen skall inte underskattas när EU:s kartbilder över vilka regioner i Europa som betecknas som innovationsledande och inte ritas upp. Övre Norrland, d v s Norrbotten och Västerbotten sammantaget, tillhör idag den kategorin och så såg det inte ut för tio år sedan.

Men nu ser vi väl ändå mållinjen framför oss!?

Vad landar då allt detta i sammantaget? Det är förstås svårt att veta och hänger mycket på hur fast arbetsmarknadsutskottet är i sina uppfattningar och om parlamentet vill köra en rövare till för att pressa fram några skärvor i ytterligare framtida inflytande eller inte. Samtidigt inser ju alla att klockan tickar och att få med sig några utestående frågor in i den annalkande Europaparlamentsvalrörelsen vore att i realiteten haverera allt. Det sannolika är att vi återigen pratar om framflyttning av tidsaspekter, men utan att egentligen rubba den allmänna bild som funnits om när saker kan vara på plats och att det nu handlar om dagar och veckor snarare än månader i förskjutningar.

Det går förstås inte att utlova något, men det lär vara en långtidsbudget med regleringar på plats i november och utifrån det en följande slutrusch för att få ihop de nationella processerna. Med lite kreativitet, som EU ofta visar sin förmåga till när klockan tickar, kanske någon fråga eller allmän överläggning om Europaparlamentets framtida inflytande i budgeten får ett eget särspår med fortsatta förhandlingar utan att det direkt påverkar det som nu krävs för att börja rulla igång programmen och allt annat som skall hanteras av EU de kommande åren.

Den som lever får se, men nu borde det vara nära….

Mikeal Janson    
/Mikael Janson

Läs tidigare "State of Play" om budgetförhandlingarna inför sommaruppehållet

Läs tidigare "state of Play" om besluten kring Regionalfonden och övriga strukturfonder

Våra senaste rapporter

Fler nyheter »