Att landa i att vara överens om att inte vara överens

Under höstens diskussioner om den kommande budgeten för EU nästa programperiod 2014-2020 har mycket fokuserat på det extra toppmötet mellan EU:s regeringschefer den 22-23 november som avsatts för att enbart avhandla frågan om budgeten. Resultatet lät inte vänta på sig i den meningen att det inte blev något resultat.

Å ena sidan var det nog rätt få som verkligen trodde att det skulle kunna gå att nå några resultat på det mötet med tanke på hur långt man står ifrån varandra och bara det faktum att de första siffror som kom på bordet från det Cypriotiska ordförandeskapet gjorde det bara i princip tre veckor före mötet för att omedelbart någon vecka senare revideras med en ny förhandlingskompromiss från utsedde ordföranden för Ministerrådet, Herman von Rompuy.

Å andra sidan sattes det ett allt mer ökande tryck från olika håll, inte minst en central spelare som Tyskland och så då von Rompuy själv som är en ansedd förhandlare (som alla Belgiska politiker som någon gång lyckats hålla ihop en regering måste vara), för att verkligen nå en kompromiss som kunde resultera i ett beslut för att helt enkelt få frågan ur vägen för allt annat som står på spel och kunna komma vidare i förhandlingarna, inte minst för att ha en chans att kunna komma igång med allt som måste vara på plats för att de nya programmen skall kunna börja löpa från årsskiftet 2014.

Det har funnits en känsla av att nu måste leden slutas för annars kommer EU att spricka och den osämja som finns i inte minst den ekonomiska krisens spår skapa sår som inte kommer att gå att läka. Samtidigt har skiljelinjerna blivit allt tydligare och de som stått på ytterkanterna i striden om mer eller mindre pengar till EU, lite förenklat nettobidragsgivarna mot nettobidragstagarna, hamnat i hörn som varit allt svårare att ta sig ur med bibehållen nationell heder, där Storbritannien tydligast befinner sig på den kanten och på hemmaplan hamnat i en situation där det egentligen inte finns något utrymme för kompromisser gentemot övriga länder och snarare är en fråga om att öppna för en folkomröstning om ett utträde ur EU.

Det Europeiska mervärdet underordnas de nationella påsarna

Alla, eller i alla fall de flesta, inser att EU:s budget är en rännil i det stora hela. Ytterst handlar ju striden om runt en hundradel av EU:s samlade BNI i ekonomiska termer och därför får nog den underliggande frågan mer anses handla om en fråga om en strid om att vilja ha mer EU eller mindre EU rent allmänt, även om såväl Storbritannien som Sverige är tydliga med att huvudfrågan är att till varje pris hålla nere den nationella avgiften till EU.

Det dödläge som uppstått, indikerar att det som är att vänta är en budget där länderna slår vakt om de nationella paketen, det vill säga strukturfonder och jordbruksmedel som går tillbaka till länderna i form av nationella "påsar", medan satsningar på det gränsöverskridande insatser som i den bästa av världar kanske är EU:s egentliga mervärde att satsa på, det vill säga forskningsprogrammen, infrastruktursatsningar för att binda ihop länderna samt det territoriella samarbetet inom strukturfonderna, är det som får stryka på foten.

Det var förutsättningarna inför toppmötet och fanns därför en klar beredskap för att det kommer att bli fortsatta förhandlingar med nya extra toppmöten under våren, som en beredskap för att stoppa klockorna och förhandla över hela helgen om så krävdes för att nå ett resultat. Klockorna behövde dock aldrig stoppas, utan på i princip utsatt tid för de två dagarnas fastslagna möte avbröts det utan någon överenskommelse i bagaget. Det som i kommunikationen som följde på mötet om att det varit diskussioner i en konstruktiv anda och en gemensam vilja om att nå en överenskommelse som kommer att fattas under början av nästa år när detaljerna i det som diskuterades hunnit gås igenom av varje land, kan ju tolkas hursomhelst. Det bröt helt enkelt ihop. Därmed inte sagt att det bröt fullständigt samman.

Efter en dags enskilda överläggningar mellan von Rompuy och varje land presenterades sent på torsdagkvällen en reviderad kompromiss och de egentliga förhandlingarna tog vid. Ganska snart kunde man dock konstatera att det inte skulle gå att nå någon överenskommelse och utan att veta så får man nog anta att det till väldigt stor del handlade om att inte ställa ut Storbritannien och något möjligen annat land som skulle kunnat lägga in sitt veto mot det förslag som lagts på bordet och därför under någon form av ordnade former ajournera diskussionen tills vidare. Det trots att det sägs ha funnits en vilja att faktisk hos i princip alla att försöka nå resultat och det med det nya förslaget som grund. Det förhandlingstekniskt svåra i kråksången är att de flesta kort var utspelade i ett försök att köpa olika länder med rabatter och extra utan egentligen grund tilldelade extra medel. Det gör att det är svårt att spela ut de eller andra kort en gång till vid nya förhandlingar.

Status quo inför nytt toppmöte i februari med neddragningar på allt utom oss i marginalen?!

Det för Övre Norrland intressanta är att, som vi påtalat från vår sida, så är den extra allokeringen till våra områden en del av den leken och det som för Sveriges del går att höja för att förbättra nettobalansen i betalningsflödena till EU. Förslaget som ligger skulle innebära en höjning på i storleksordningen 50%  i tilldelningen till den extra allokeringen för Outermost och Northern Sparsely Populated Regions mot Kommissionens förslag. Det får vi hoppas på är en del att ta med in som en utgångspunkt i den sista nattmanglingen från våra goda förhandlares sida.

Annars innebär det förslag som nu ligger på bordet i Ministerrådet efter toppmötet en sammanlagd besparing mot Kommissionens förslag på runt 80 miljarder Euro, det vill säga något ytterligare mer än det förslag som fanns inför toppmötet. Det som går att säga är att balansen mellan budgetposterna i Kommissionens förslag förändrats i den riktning som Cypern för sin del lade fram, och det innebär att landsbygdsstödet klarar sig med runt 4,5% i neddragningar (3,3% för jordbruksstödet inom den ramen) och sammanhållningspolitiken med sammantaget runt 6% neddragning medan det territoriella samarbetet inom sammanhållningspolitiken minskas med 26% till motsvarande dagens nivå och forsknings- och utbildningsfonderna inom Horizon 2020 och Erasmus med mera minskas med 15% och infrastruktursatsningarna inom Connecting Europe Facility med 18%. Inom sammanhållningspolitiken minskas det utöver det territoriella samarbetet mest på de så kallade övergångsregionerna, c:a 14%, följt av de rikare regionerna, c:a 8,5%, och som förväntat minst på  de fattigaste regionerna, c:a 2,5%.

Det rör sig med andra ord mot ett slags status quo jämfört med idag och i princip ingen uppräkning av nivåerna rent allmänt för att ge en förenklande sammanfattning av det som är det bud som nu ligger och utgör utgångspunkten för de kommande fortsatta förhandlingarna.

Det talas nu om ett nytt extra toppmöte för att slutgiltigt avgöra frågan under februari och då troligtvis i början av februari. Om det inte är något annat än ett förväntat misslyckande med att nå några resultat vid mötet nu i november, så vore det nog att anse att ett misslyckande vid det mötet i februari  får ses som en större katastrof. Det vore att blottlägga i öppen dager de klyftor som är och göra det svårt för många länder att kunna prata med varandra på ett konstruktivt sätt för lång tid framöver och därtill lägga en våt filt över många av de andra viktiga diskussionerna som nu går och väntar på en lösning på budgetfrågan.

Det skulle också ställa frågan på sin spets om meningen med ett fortsatt EU-medlemskap för ett land som Storbritannien om de inte till dess kunnat skaffa sig ett förhandlingsmandat och en vilja att nå den kompromiss som är nödvändig om det skall gå att nå beslut med 27, snart 28, medlemsländer i EU. En kompromiss som antagligen ingen är nöjd med, men ändå kan leva med, och den ligger som det ser ut väldigt nära att inte förändra så mycket mot det som redan är.

Men så var det ju det där med Europaparlamentet innan målgång också

Men, och det är ett viktigt men i sammanhanget, det som ingen i Ministerrådet riktigt verkar ha tänkt på, är att de också sedan måste gå till Europaparlamentet för att få ett godkännande. Det kan bli en intressant övning. Parlamentet har alla chanser att genom att välja sina strider pressa igenom sina vackra ord om att se till det Europeiska mervärdet och slå vakt om exempelvis infrastruktur och territoriell samverkan.

Än så länge har dock parlamentet inte velat prioritera annat än att satsa mer på allt, vilket är lätt gjort när medlemsstaterna och inte parlamentet, sitter på pengarna och därför kan det vara så att striden snarare hamnar om nya finansieringsmöjligheter för EU såsom en finansiell skatt som också parlamentet kan ha ett inflytande över än prioriteringar inom ramen för de pengar som finns. Trots allt skall även ledamöterna i parlamentet försvara sina prioriteringar mot sina nationella företrädare och väljare och därför kanske det inte i slutändan är så olika mot hur de enskilda länderna ser på det. Även här spelar de facto Tyskland en stor roll med också sina många ledamöter i parlamentet och det faktum att valrörelsen i Tyskland närmar sig.

Fast det Ministerråd som agerar som om parlamentet inte behöver höras och att det inte kan bli några andra beslut än det Ministerrådet bestämt, kan nog vara rätt säker på att bara av det skälet ha skapat problem för det som alla tänkt sig vara slutpunkten på en lång och stundtals stökig förhandlingsprocess. Att känna sig överkört är det sista parlamentet med sin nya maktposition vill kännas vid. Å andra sidan lär alla känna pressen på att nu är det målgång som gäller för hela EU:s trovärdighets skull.

Det enda vi nu dock kan vara rätt säkra på, är att beslut om allt inklusive regleringar och annat kan ske tidigast fram mot halvårsskiftet 2013 och uppstart av de nya programmen i full skala handlar om en god bit in på 2014. Allt annat vore närmast sensationellt. Såtillvida är det intet nytt under solen efter toppmötet den 22-23 november.

/Mikael Janson

Läs mer om det strandade toppmötet
Läs tidigare "State of Play" inför toppmötet