Avskogningsförordningen, vad händer nu?

Från 2025 börjar kraven i EU:s avskogningsförordning att gälla. Enligt förordningen måste alla verksamhetsutövare eller handlare som placerar varor från trä på den europeiska marknaden eller som exporterar från den bevisa att deras produkter är "avskogningsfria".

Brysselkontoren för nätverket Northern Sparsely Populated Areas (NSPA), som North Sweden är en del av, arrangerade ett seminarium för att utforska själva förordningen men också de potentiella utmaningar den kan medföra.

 

Hur kommer företag inom sektorn för träbiomassa påverkas, och vilka åtgärder bör de vidta för att förbereda sig för det föränderliga regelverket? 

 

– Nätverket för de nordliga glesbefolkade områden (NSPA) representerar några av de mest skogrika regionerna i Europa. Våra ekonomier är beroende av skogsbruk. Vi är oroade för hur denna förordning kommer att påverka vår strävan, i den Arktiska regionen, mot en cirkulär bioekonomi, sa Carina Christiansen, projektledare för bioekonomi på North Sweden European Office, i sitt inledande tal. 

 

Carina Christiansen modererade den efterföljande paneldiskussionen där EU-policybeslutsfattare experter och intressenter inom bioekonomi från norr reflekterade över de möjliga konsekvenserna när det gäller handel med träbiomassa. 

 

Seminariet hölls i de gemensamma lokalerna för North Sweden European Office och North Norway European Office i Bryssel, men det var också möjligt att delta online. Frågor ställdes till expertpanelen både från publiken på plats och online.

Skogsbruk är inte en global orsak till avskogning 

Avskogningsförordningen omfattar en mängd olika sektorer och företag. För närvarande inkluderas råvarorna palmolja, soja, trä, nötkreatur, kakao, kaffe, gummi och ett antal produkter från dessa råvaror.  

Skogsbruk i sig är dock inte det som driver avskogning, inte i EU och inte globalt. Det är ändard markanvändning som gör det. Man kanske bygger något på marken, gör nya vägar eller omvandlar skogsmark till jordbruksmark.  

Hållbart och aktivt skogsbruk är tvärtom viktigt för upptag av koldioxid och för att producera förnybara råvaror. Skogsbruk skyddar tvärtom skog eftersom skogen då får ett ekonomiskt värde. Ändå regleras träprodukter strikt i förordningen. 

Omfattande obligatoriska regler för tillbörlig aktsamhet kommer att krävas 

Sara Nordin, med bakgrund från Jämtland, är partner på advokatfirman White & Case och specialiserar sig på internationell handel. Sara Nordin gav en översikt över förordningen och den tillbörliga aktsamhet (Due dilligence) den föreskriver för företag. 

Från och med den 30 december 2024 måste alla som vill sätta trä eller produkter som härstammar från trä, inklusive bränsleved, träprodukter, papper och tryckta böcker, på EU-marknaden eller exportera dem från EU bevisa att deras produkter inte kommer från avskogad mark eller har bidragit till skogsförstörelse. De åtgärder som krävs inkluderar en aktsamhetsförklaring, säkerställande av att deras produkter följer lokal lagstiftning och insamling av geografisk platsinformation, så kallad geolokation, för att spåra produktionsplats och datum. Om företag inte följer detta riskerar de att möta höga böter. 

Gordon Murray, Kanada: Varför kan vi inte återställa brända skogar? 

Gordon Murray, verkställande direktör för Wood Pellet Association of Canada, uttryckte oro över definitionen av så kallad “primär skog”, som säger att skog som ser naturlig ut för ögat och inte har tydliga tecken på mänsklig påverkan är primär skog och inte kan avverkas och säljas virke från, för att sedan regenereras genom plantering av nya träd. 

– Detta innebär att återställning av skogar som har drabbats av skogsbränder eller stormskador, ett vanligt problem i Kanada, inte skulle tillåtas genom plantering av nya träd, argumenterade Gordon Murray.  

Den europeiska exportmarknaden är mycket viktig för oss, sade han. 

– Men om det blir för svårt att sälja till EU kan vi hitta andra marknader. 

Geolokalisering, en utmaning för skogsindustrin och träpelletsindustrin 

Gällande sektorn för träbiomassa skulle geolokalisationskraven innebära att varje träd som avverkas och produkter som härstammar från det trädet måste spåras tillbaka till dess ursprungliga plats och tidpunkt för avverkning. 

Det blev tydligt hur oerhört utmanande det skulle vara att genomföra detta i hela värdekedjan när flera av paneldeltagarna och publiken tog upp fallet med träpellets och trämassa. 

Jonas Larsson, Head of Customer Supply. Sveriges största skogsägarförening, reflekterade över utmaningen med spårbarhet i praktiken under trämassaproduktion. 

– Vi har god kunskap och systemstöd inom svenskt skogsbruk när det gäller individuella avverkningsplatser, vi vet var vårt trä levereras från. Men efter det blandas träet vid flera steg under trämassaprocessen. Den färdiga produkten av trämassa kan innehålla partiklar från otaliga markområden och avverkningstider. 

Och även om geolokalisering skulle vara tekniskt möjligt, ställde Jonas Larsson frågan om geolokalisering av trä verkligen är meningsfull i kampen mot global avskogning. 

Kravet med transparenta affärskedjor beskrevs också som utmaning för branschen. Frågan ställdes om detta kan innebära potentiella överträdelser av EU:s konkurrenslagar. Företag förlitar sig i hög grad på sina relationer med partners för konkurrensfördelar och gemensamma intressen.  

Därför kan det vara av största vikt att säkerställa integriteten i informationsvärdekedjan för att behålla dessa väsentliga affärsrelationer. 

– Om företag måste dela med sig av geolokalisering av sina inköpsområden handlar det om att dela med sig av känslig information, argumenterade Maija Rantamäki, chef för internationella och EU-skogsfrågor från Finnish Forest Industries. 

Osäkerheter kvarstår angående genomförandet av avskogningsförordningen 

Delphine Sallard, Senior Expert inom handel, Generaldirektoratet för handel på EU-kommissionen försökte ge svar på de frågor som ställdes av  panelen och av publiken. Dock återstår många av detaljerna och definitionerna fortfarande att tillhandahållas av EU-kommissionen. 

Några frågor och meddelanden som framfördes av publiken både online och på plats, främst riktade till EU-kommissionen: 

  • Kommer förordningen skapa två globala marknader? En som följer byråkratin och administrationen av förordningen och en som Kina kommer att driva?
  • Vad är definitionen av försumbar risk för bristande efterlevnad?
  • Kan förordningen motverka EU:s klimatambitioner att övergå till mer förnybara material genom att lägga en tung administrativ börda på bioekonomisektorn?
  • Varför görs handeö med träprodukter svårare under en tid av klimat- och energikris där vi alla behöver ersätta fossila material med förnybara?
  • Hur kommer små familjebaserade markägare kunna hantera den administrativa bördan som förordningen skulle kunna innebära för dem? Kanske finns det inget ekonomiskt utrymme för dem att anställa advokater och administratörer för att hantera efterlevnad av förordningen. Kommer avskogningsförordningen påverka EU:s konkurrenskraft?
  • Flera uttryck i förordningen indikerar att det vore fel att plantera träd, en ståndpunkt som skulle kunna motverka syftet med förordningen, nämligen att odla fler träd globalt för att fånga och lagra kol samtidigt som det erbjuder livsmiljöer för djur och växter.

Vad händer härnäst? 

Tidsramen för denna nya förordning medför sina egna utmaningar. Från och med när förordningen trädde i kraft i juni 2023 har företag cirka 18 månader på sig att förbereda sig, med en deadline som är satt till slutet av december 2024. Mycket arbete återstår. EU-kommissionen utvecklar ett nationellt rankningssystem för att kategorisera länder baserat på deras avskogningsstatus, benchmarking-systemet, som kommer att publiceras i början av 2024. 

Dessutom kommer en översyn att genomföras under de kommande två åren, där  fler produkter kan komma att läggas till på listan över berörda råvaror, såsom biobränslen. 

Läs mer om Europa Forum Norra Sveriges positionspapper om EU-kommissionens förslag till avskogningsförordningen här

Läs mer om avskogningsförordningen här

06 Nov 2023 Klimatpolitik

Klimatpolitik

De beslut som tas inom EU:s klimatpolitik har inverkan på regionens näringsliv och invånarnas livsmiljö. Utöver de klimat- och energirelaterade målen främjar EU arbetet med en ökad biodiversitet, en hållbar användning av naturresurser, att motverka hälsoproblem orsakade av klimatförändringar, ett hållbart jordbruk och att säkra EU:s livsmedelsförsörjning. Norra Sverige har speciella förhållanden såväl befolkningsstruktur som klimat vilka måste tas hänsyn till vid utformandet av unionens lagstiftning.

Kontaktperson: Carina Christiansen

Mer information