Obalans på företags marknadstillträde mellan EU och andra länder

Bakgrunden är att EU är världens största marknad och idag i princip helt öppet för företag från hela världen att lägga anbud i alla 27 medlemsländer på en för många globala företag lukrativ upphandlingsmarknad. Det gäller alltifrån utrustning till skolor, sjukhus och statliga myndigheter till vägprojekt och byggnation samt tåg, tunnelbana och spårvägar med mera. Samtidigt är europeiska företag utestängda från många motsvarande intressanta marknader i andra länder, inte minst Kina och Indien med höga trösklar för utländska företag, men även USA med sitt ”by American” för statlig offentlig förvaltning. EU menar att detta är en orättvisa och att europeiska företag måste kunna handla på samma villkor på andra marknader i andra länder för att företagen i dessa länder i sin tur ska få agera fritt i EU. Därtill pekas på att en del länder aktivt, genom statliga och semi-statliga företag, underprissätter för att slå ut konkurrenter samtidigt som de konkurrenterna inte får buda i det landet.

Tanken är att det så kallade International Procurement Instrument (IPI) ska vara en del av EU:s handelspolitik och i förhandlingar om handelsavtal ska båda parter öppna sina marknader på samma villkor, annars kan EU välja att införa restriktioner som begränsar tillträdet till upphandlingar i EU. Det är helt enkelt ett förhandlingsvapen med avsikt att användas begränsat om förhandlingarna inte når framgång mellan EU och berört tredjeland. Hittills har EU inte haft den lagliga möjligheten att göra sådana begränsningar. Från motståndarna mot IPI lyfts farhågor om att det blir ett trubbigt vapen som kan komma att användas i tid och otid, skapar mycket byråkrati för alla som idkar upphandling med olika regler för företag från olika länder att hålla reda på samt att risken finns för att det missbrukas för att av protektionistiska skäl skydda EU:s och enskildas länders företag från internationell konkurrens.

De svenska regionkontoren följt frågan för att få mer kunskap

North Sweden har tillsammans med övriga svenska regionkontor haft en dialog med de svenska förhandlarna i EU om frågan och även haft avstämningar med såväl Svenskt Näringsliv som de på EU-kommissionens handelssida som arbetar med IPI. Detta för att få en bild av vad de förslag som nu diskuteras kan får för konsekvenser för kommuner och regioner med flera upphandlande myndigheter, men också hur det slår för enskilda företag som idag kan tänkas vara utestängda från andra marknader. Det är en balans mellan olika intressen och finns olika syn, även om Sverige genomgående för en frihandelslinje för en helt öppen svensk och europeisk marknad, men samtidigt i EU har förlorat en stor bundsförvant i Storbritannien. Sverige pekas samtidigt av EU-kommissionen ut som ett av de länder vars företag drabbas hårdast av andras stängda upphandlingsmarknader.

I de regionala diskussionerna har även regionala upphandlingsaktörer funnits med och från stora upphandlare i storstadsregionerna finns en oro för att de beloppsgränser för när IPI slår till kan komma att skapa problem om det exempelvis inte går att handla från kinesiska företag, utöver

svårigheterna att veta vilka länder som omfattas ett givet ögonblick och vilken risk som tas om man gör fel. Därtill finns risken för färre budgivare som pressar priserna och svårigheten att idag ens veta var ett företag hör hemma med olika dotterbolag och underentreprenader i flera led, utifrån krav om att en anbudsgivare omfattas av restriktioner om värdet på det som erbjuds till över hälften kommer från ett land som EU riktar IPI emot. Även för mindre kommuner och regioner som gör samupphandlingar och vid stora egna investeringar, även om de inte sker så ofta, kan detta förstås slå.

Fortsatta diskussioner på vägen mot ett upphandlingsskydd mot tredjeland

Det är sådant som EU-kommissionen menar ska göras tydligare när lagen väl finns för hur informationen om IPI skall spridas och regelverken i realiteten tillämpas. Föreslagna beloppsgränser om 50 miljoner kronor skyddar i sig mindre aktörer och upphandlingar mot kraven om att utesluta vissa företag, alternativt, som är en del av modellen, tvingas lägga på 20% på priset på anbud från berörda företag för att göra det mindre prisvärt i jämförelse med andra anbud. Därtill ska IPI endast användas selektivt och under pågående dispyter i handelssamtal med ett land i taget och inte vara ett omfattande och permanent verktyg.

Det finns, som sagt, olika syn på detta och många detaljer att grotta ned sig i. Det viktiga är att den som till vardags arbetar med offentlig upphandling har kännedom om de pågående diskussionerna, att någon form av lagstiftning kring IPI är på gång och då vad det kan tänkas innebära för arbetet framåt vid större upphandlingar. Där kan även North Sweden European Office bidra med mer om hur frågan ligger och förslagen för beslut nu ser ut.

Läs mer om processen och förslagen om IPI på Europaparlamentets sida här 

Läs EU-kommissionens PM Om IPI här

Läs om den svenska synen på IPI när förslagen lades fram här

/Mikael Janson