Lyfta olika perspektiv av Arktis i EU:s pågående förhandlingar

Seminariet som arrangerades av North Sweden för NSPA-regionerna i norra Sverige, östra och norra Finland samt Nordnorge tillsammans med EU-missionerna för kanadensiska Quebec och Färöarna var en del av det officiella programmet under veckan för regioner och städer i Bryssel som anordnas av EU-kommissionen och Europeiska Regionkommittén i Bryssel.  

Syftet med seminariet var att lyfta fram de lokala och regionala arktiska förutsättningarna i en tid av utmaningar att hantera, samtidigt som EU arbetar med en uppdaterad arktisk strategi med ökat fokus på säkerhetspolitik och vikten av samverkan med omgivande länder och regioner i Arktis. Därtill pågår förhandlingarna om EU:s kommande långtidsbudget med sina olika stöd för regional utveckling och samverkan över gränserna av vikt att koppla till också de arktiska behoven och förutsättningarna. Bland de 140 deltagarna i lokalen fanns också företrädare från EU:s olika institutioner. 

Samtalet med titeln "Towards a Secure, Sustainable and Prospeous Arctic Region" och gav regionala aktörer i Arktis möjlighet tillsammans med representanter från EU-kommissionen och tankesmedjan European Policy Center diskutera hur EU:s regionalpolitik kan stötta hållbar utveckling i Arktis. 

Panelen bestod av Åsa Ågren Wikström, vice ordförande Regionala Utvecklingsnämnden i Region Västerbotten samt ledamot i europeiska regionkommittén; Maria Martisiute, representant från European Policy center (EPC); Moray Gilland, enhetschef på EU-kommissionens generaldirektorat för regional- och stadspolitik (DG Regio); Riikka Pirkkalainen, regiondirektör i Kainuu, Finland; Monica Paulsen, direktör på Arctic Cluster Team, Norge; Patrick Beauchesne, VD på Société du Plan Nord, Quebec, och Elisabeth F. Rasmussen, direktör på Färöarnas EU-delegation. 

Många olika Arktis under stor geopolitisk press 

Panelsamtalet inleddes av Mikael Janson som betonade att Arktis inte bara är en kall plats långt borta, utan att det är en plats med unika förutsättningar och innovativa människor och ser olika ut på olika håll. Arktis erbjuder det som behövs för ett fredligt samarbete, samt resurser och lösningar för grön omställning och resiliens, men omvärlden sätter allt större press. För att externt drivna intressen inte ska leda till lokala konflikter behövs resurser för att bygga lokal kapacitet för utvecklingskraft i många fall små och sårbara samhällen, sade Mikael. 

Maria Martisiute från European Policy Center, en av de ledande tankesmedjorna i Bryssel, öppnade med tankar om den arktiska utvecklingen från EU:s och globala perspektiv. Hon började med att betona att det politiska klimatet förändras fortare i Arktis än någon annanstans. Vidare förklarade Maria hur andra länder försöker göra anspråk på Arktis på brutala vis, vilket är en utmaning för såväl EU som NATO, men framför allt de lokala samhällena. Men hur väl förberedda är de lokala samhällena för att stå emot? Maria menade på att EU måste arbeta med det europeiska Arktis för att möta utmaningarna och att mer fokus också bör läggas på rymden och havet.

Regionernas perspektiv på Arktis utmaningar och möjligheter 

Därefter lyfte Åsa Ågren Wikström vikten av att EU:s specifika allokering för Northern Sparsley Populated Areas (NSPA) regionerna finns kvar, som EU:s vekrtyg för att ge stöd till sina egna arktiska regioner, och betonade att utan den riskerar det att få konsekvenser för regionerna i Arktis. Åsa lyfte kapacitetsbrist, långa avstånd, avsaknad av kompletterande investeringar som utmaningar i regionen, samt att de investeringar och satsningar som görs i NSPA-regionerna måste gynna lokalbefolkningen. Hon betonade även att Arktis behöver långsiktigt engagemang från EU och att det måste finnas en balans mellan Europas behov och lokala intressen och rättigheter. Vidare menade Åsa att en lösning inte passar alla och särskilt inte i Arktis. Hon lyfte att det finns regionala skillnader även i de arktiska regionerna, den regionala kapaciteten och ett platsbaserat perspektiv måste därför stärkas för att regionerna ska fortsätta kunna leverera till EU med lösningar som finns i regionerna, såsom den gröna omställningen.

Även Riikka Pirkkalainen, regiondirektör i finska Kainuuregionen utmed ryska gränsen, nämnde vikten av NSPA:s särskilda allokering i EU:s nästa långtidsbudget. I hennes region Kainuu i Finland sker just nu en omställning från traditionell industri där medel från EU kan hjälpa industriinvesteringar och satsningar på den gröna omställningen och att hantera regionens utsatta läge mot Ryssland med en stängd gräns som helt förändrat förutsättningarna och slagit hårt ekonomiskt i Kainuu. 

Vidare konstaterade Monica Paulsen med sitt näringslivsperspektiv från norska Arctic Clusters inom gröna industrisatsningar att Europas industri är under press och att delar av industrin har begränsade resurser samtidigt som Europa tävlar mot Kina. För att stärka Europas industri behöver vi nyttja den industrikapaciteten på ett bättre sätt och ge likvärdiga förutsättningar för de arktiska företagen på EU:s inre marknad som för andra företag att utvecklas och stärkas, menade Monica.  

Patrick Beauchésne representerade Quebec i panelen som också ingår i det globala Arktis även om inte det europeiska. Patrick berättade om Nunavik som är en region i Quebec som är befolkad av ursprungsbefolkningen Inuiter. Att ta sig till Nunavik sker via båt eller flyg och all transport av mat, gods, medicin och så vidare transporteras samma väg berättade Patrick. Vidare tillade han att Nunavik påverkas av klimatförändringar och är en region med ett stort bestånd av kritiska och strategiska mineraler. Quebec har implementerat en hållbarhetsplan och arbetar för att skydda Inuiternas traditionella levnadssätt och kultur. Patrick berättade att de har hittat ett sätt att tillsammans arbeta med ursprungsbefolkningen för att möta de utmaningar och möjligheter som finns. Vidare betonade han likt Åsa att den regionala utvecklingen måste gynna människorna som bor i regionen, samt se till att skydda miljön och den biologiska mångfalden. 

Från Färöarnas EU-delegation medverkade direktören Elisabeth F. Rasmussen. Hon lyfte att Färöarna möts av liknande utmaningar som de tidigare paneldeltagarna berättat om. Hon menade att det är viktigt att vända de utmaningarna till styrkor. Trots att Färöarna inte är med i EU, deltar de i forskningsprojekt som Horizon och hoppas även att kunna gå med i Erasmus+ inom snar framtid. Elisabeth betonade även att infrastruktursatsningar utgör en grund för att upprätthålla ett bra totalförsvar i såväl Färöarna som andra länder i det europeiska Arktis. 

Samtliga lyfte fram vikten av att också se investeringar i Arktis som både redskap för att utveckla regioner och bidra till hållbara samhällen, som att bygga uthålliga och motståndskraftiga samhällen i kris och krig. Det är rentav en förutsättning för att maximera investeringars nytta och att tillförsäkra EU:s intressen av så kallad strategisk autonomi; att få tillgång till nödvändiga resurser från egna och omkringliggande vänligt sinnade områden i Arktis, som för säkerhetspolitiken i en annars utsatt region där Rysslands aggression kan komma att materialiseras, samtidigt som Kina och USA tydligt visar sina intressen, med direkta negativa konsekvenser för hela Europa. 

EU:s roll för Arktis måste lyftas fram: Ett säkert Arktis är ett säkert Europa. 

Efter de olika regionala perspektiven gavs Moray Gilland, enhetschef på EU-kommissionens generaldirektorat för regional- och stadspolitik (DG regio)  möjlighet att kommentera de perspektiv och inspel som resterande paneldeltagare tidigare yttrat och även de tankemoln som publiken kunnat spela in genom en så kallad Slido med att sätta ord på frågor som moderatorn Mikael ställt upp och visade på skärmarna för att bidra till kommentarer och funderingar i paneldeltagarnas inlägg. Moray Gilland bemötte panelen och publikens kommentarer med att EU-kommissionen har varit drivande i frågan om finansiering till Arktiska samhällen genom NSPA:s särskilda allokering och interreg-projekt i hela det europeiska Arktis, inte bara EU:s medlemsländer.  

Han gav även beröm till norra Sverige och Finland för förmågan att samarbeta. Slutligen betonade Moray Gilland vikten av arbetet som sker på plats i regionerna rapporteras in, för utan den rapporteringen finns ingen möjlighet för EU-kommissionen att veta vad prioriteringarna behöver vara menade han. Han pekade också på att tack vare Trump i USA finns nu ett momentum för att lyfta fram de arktiska perspektiven i EU och vikten av ett fortsatt stöd från EU och även att utveckla samverkan mellan regionerna i Arktis inom fler olika områden, där han själv bland annat ansvarar för EU:s Norra periferi och Arktisprogram inom Interreg som en del av EU:s regionalpolitik. 

Mikael konstaterade att det kanske inte var helt givet att direkt tacka Trump för något, men att onekligen är Arktis mitt i de globala flödena och det som händer globalt får omedelbart effekter lokalt och det som sker lokalt får omedelbart effekter globalt. Där är Arktis väldigt mycket mitt i centrum av periferin som panelen med stor bredd och många intressanta perspektiv kunde illustrera. Det finns en oro för vart EU tar vägen för sina stöd till lokal och regional utveckling i all storpolitik, men från panelen var budskapet tydligt att i alla stora utmaningar som finns, så kan också väldigt många potentialer och möjligheter lyftas fram att vilja arbeta vidare med. Ett säkert, hållbart och konkurrenskraftigt Arktis är också nyckeln till ett säkert Europa inte minst.

Från utmaningar till möjligheter i samverkan 

Publikens tankemoln som visades upp på skärmarna under diskussionen började med att omnämna Arktis som polarisar och geopolitik till att i sista frågan om möjligheter och utmaningar tydligt lyfta fram möjligheterna som finns och att det kräver mer av infrastruktur, investeringar och samarbete.  

Det konstaterades mellan deltagarna att EU har en viktig roll att fylla som facilitator för både sina egna europeiska arktiska regioner för samverkan i det globala Arktis, manifesterat av paneldeltagarna från Quebec och Färöarna på plats. Mikael avslutade seminariet med att referera den kanadensiska utrikesministern Chrystia Freelands ord vid det första EU Arctic Forum i Umeå som North Sweden och svenska UD bjöd in till 2019, som inte fått minskad aktualitet: “Kanske är inte längre den kanadensiska länken till Europa så mycket den Transatlantiska som den arktiska?!”.

/ Mikael Janson, Cornelia Till, Wilma Hvirfvel 

Läs mer om EWRC här

Läs mer om NSPA här