Norra Sverige i ett arktiskt globalt grannskap för EU att utveckla 

Hela strategin inleds med grannskapsperspektiven med fokus på Grönland och Kanada samt övriga delar av den Nordatlantiska regionen med ett mantra om behovet av mer EU i Arktis och mer Arktis i EU. Även USA ges en plats genom den samverkan som etablerats med aktörer i Alaska, men givetvis finns President Donald Trumps ambitioner avseende Grönland som en slags outtalad skugga att tillsammans med Rysslands aggression i närområdet sväva över den nya strategin med såväl Danmark som Finland att ha tunga ord med i laget. Helt förväntat finns därför ett säkerhetspolitiskt fokus att genomsyra hela strategin med även explicita referenser till NATO som aldrig varit för handen tidigare. 

Från norra Sverige togs det genom samverkan i Northern Sparsely Populated Areas (NSPA) för norra Sverige, östra och norra Finland samt Nordnorge initiativ under 2025 om behovet av att uppdatera EU:s strategi med det förändrade världsläget att adressera, även med risk för att i den förändrade geopolitiken tappa bort de lokala och regionala perspektiven. Perspektiv som NSPA fick in i policyn från 2016 om att i EU:s engagemang bidra till regional utveckling i sina egna arktiska områden, vid sidan av tidigare huvudfokus på råvaror, internationell samverkan och klimatutmaningarna.  

Den dagsaktuella storpolitiken och EU:s förnyade intresse av naturresurserna i Arktis hade i vilket fall tagit överhanden, medan en process för att uppdatera rådande policy också innebär att det etableras samrådsförfaranden där allas röster kan bli hörda. Där har norra Sverige och NSPA det gångna året kunnat engagera sig i en rad sådana dialoger, inklusive att före sommaren bjuda in de ansvariga för att skriva fram den nya strategin till Kiruna för en studieresa i samband med Europaforum Norra Sverige.

Arktisk säkerhetspolitik och EU:s förhandlingar om regionalstöd hänger ihop 

Till det kan också läggas att EU-kommissionen sommaren 2025 lade fram sitt förslag till EU:s kommande långtidsbudget 2028—2034, den så kallade Multiannual Financial Framework (MFF), med sina olika fonder och program och andra stöd till regional utveckling. I en tid av att vara en geopolitiskt utsatt region och ett nordligt europeiskt gränsområde i alla riktningar; mot Ryssland i öster, USA i väster och därtill Kina att söka sig via nya rutter norrifrån, så är EU:s utvecklingsmedel än viktigare för att bygga kapacitet för innovativa och motståndskraftiga samhällen som också bidrar till EU:s samlade konkurrenskraft avseende värdekedjor inom råvaror och klimatsmart industri.  

Det ökade säkerhetspolitiska fokuset och att stärka beredskapen och krishanteringsförmågan är inte i sig dåligt för norra Sveriges del, även om orsakerna till det förstås är det. Egentligen är det detta som norra Sverige och NSPA i alla år utgått från i dialogen med EU avseende att maximera effekterna av investeringar i hållbar samhällsutveckling. Det måste ske på lokalsamhällenas villkor om det inte ska skapa lokala konflikter drivna av externa krafter och intressen som i slutändan riskerar stå i vägen för också EU:s arktiska intressen. Strategin lyfter därför också ambitionen att bistå sårbara samhällen i att hantera sådana konfliktytor avseende klimat, säkerhetspolitik, råvaror och annan markanvändning. Det är ett löfte att utröna hur det kommer att realiseras. 

Det rimmar förstås illa när EU presenterar en Arktisk strategi som ställer ut diverse löften om EU:s engagemang i regionen, samtidigt som det ligger en EU-budget på bordet som vill ta bort EU:s egentligen enda riktade insats till sina egna arktiska regioner; de gleshetsmedel till NSPA som förhandlades fram när Sverige och Finland gick med i EU. En strategi av detta övergripande slag innehåller inga avsatta resurser och kan inte heller föregå förhandlingarna om kommande MFF, men det blir ett rejält glapp mellan ord och handling. Den enda i strategin egentliga utpekade summan framåt är utfästelsen om 200 miljoner euro extra till Grönland. Samtidigt pekas vikten av dagens regionalstöd till regionerna i NSPA inom Regionala Utvecklingsfonden och Socialfonden samt Interreg ut och räknas samman till en miljard euro. Det borde med det sagt inte vara mindre i framtiden.  

I den meningen är det en vältajmad lansering av EU:s Arktispolitik att kunna ge argument i också förhandlingarna om MFF som nu går in i skarpt läge. Det återstår att se, men på samma sätt var den tidigare policyn nyckeln för att kunna sätta press på att inlemma den Botniska Korridoren genom norra Sverige och vidare mot Narvik och Finland som en prioriterad stomnätskorridor att få finansiering från EU för att också rent fysiskt knyta övriga Europa till Arktis.  

EU:s avstamp i det egna Arktis är både ett fortsatt löfte och ett krav att ställa på EU 

De lokala och regionala perspektiven kvarstår i strategin, men det sker som sagt en förflyttning mot grannskapspolitiken genom ökad samverkan med internationella partners i det globala Arktis och det paketeras som ett slags paraply för hela strategin, som i övrigt har fyra fokusområden: Säkerhetspolitiken genom ett säkert, fredligt och motståndskraftigt Arktis; förmågan att hantera klimatutmaningen i en region som värms fyra gånger fortare än andra; ett välmående och ekonomiskt tryggt Arktis där samhällsutveckling och regionernas roll samt stöd till EU:s egna arktiska områden finns att hitta; och därtill en ny rubrik mot tidigare om ett Arktis som också fungerar för människorna.  

Det är en utveckling snarare än något radikalt annorlunda mot tidigare och får också sägas vara en mer stringent och framåtriktad skrivelse att se positivt på. Det som tidigare kallades internationell samverkan var ett slags täckord för säkerhetspolitik och det separeras nu i dels just säkerhetspolitiken inom en egen rubrik och så grannskapspolitiken med högt ställda ambitioner om att skapa en integrerad arktisk nordatlantisk gemenskap mellan vänligt sinnade länder och aktörer. Det senare hade nog egentligen blivit tydligare med att ha räknats om ett eget femte fokusområde.  

Även uppdelningen mellan det som kallas ett välmående Arktis, där de regionala utvecklingsperspektiven finns att hitta i den nuvarande policyn, respektive ett Arktis för människorna i regionen, är på många sätt positivt. Ekonomisk utveckling tar inte per definition hänsyn till människorna och samhällena, om exempelvis ökad råvaruutvinning inte sker på lokalsamhällenas villkor och renderar återflöden som bidrar till utvecklingen där. Ytterst handlar det om människorna och deras närmiljö i ett Arktis som ser olika ut och behöver olika stöd för att utvecklas och det är bra att det tydliggörs. Det innebär både ett löfte och ett krav för EU att nu leva upp till.  

Det kan förstås vara lite dubbelt att å ena sidan vara EU:s egna arktiska regioner och å andra sidan räknas in i EU:s arktiska grannskap, men det kan även ses som att det ger två arenor för norra Sverige att agera på; dels att vara just EU:s egna arktiska områden för EU att investera sin arktiska legitimitet i, dels en länk och utgångspunkt för EU:s intressen och behov av att bygga allianser med likasinnade stater, regioner och aktörer i den bredare norra hemisfären i en allt mer utmanad Nordatlantisk kontext. En geografi som därtill samspelar med hur NATO definierar sitt arktiska kommando. Det är i det ljuset som det seminarium North Sweden anordnade för NSPA under European Week of Regions and Cities tillsammans med kanadensiska Quebec, Färöarna, EU-kommissionen och den ledande tankesmedjan European Policy Center (EPC) skall ses.

Det lokala Arktis utvecklingspotentialer står alltnog i centrum för den som letar 

Den nya strategin pekar på vikten av det som kallas dual-use och då inte bara infrastruktur som handlar om att bygga för både militär och civil nytta, utan också i bredare betydelse för att i alla investeringar bygga in såväl konkurrenskraft som beredskap och säkerhet till gagn för lokalsamhällena och EU som helhet. Det är också perspektiv som norra Sverige varit tidigt ute med och på många ställen i strategins skrivningar framskymtar också de positioner som NSPA bidragit med.

Behovet av att öka investeringstakten utifrån militära behov är tydligt, inklusive energisäkerhet och utbyggda kraftnät samt, framförallt, just infrastruktur inom EU:s TEN-T-nätverk avseende militär mobilitet och den arktiska digitala kabel över polerna som planeras. Det förs förstås även omfattande resonemang kring tillgång av de arktiska råvarorna för Europas säkerhet för så kallad strategisk autonomi avseende ett minskat beroende av omvärlden. Även den havsbaserade ekonomin får stort utrymme vad gäller både affärsmöjligheter, sjösäkerhetsförmåga och isbrytarkapacitet med särskilt intresse för länderna runt Ishavet, men även möjligheter för andra aktörer i berörda branscher. Motståndet mot djuphavsgruvor kvarstår dock liksom det som kanske väckte mest uppmärksamhet i den nuvarande policyn och stor irritation i Norge om att all kol, olja och gas skall stanna kvar i marken, även om det kan noteras betydligt mer vaga skrivningar om detta denna gång. 

I allt finns de bredare samhällsperspektiven för att stärka och ta vara på lokalsamhällena och även urfolkens förmåga och kunskaper att hitta i skrivningarna och förstås miljö- och klimatperspektiven, även om klimatfrågan inte ges samma utrymme som tidigare och mer handlar om att följa och hantera konsekvenserna. Detta för att dels få utrymme för nya fokusområden i strategin, dels följer EU:s skifte från grön omställning till det som kallas ”clean industrial deal”.  Det finns också en logik i det eftersom klimatpåverkan till väldigt liten del beror av det som sker i Arktis samtidigt som aktörerna i de nordliga regionerna kan visa vägen för klimatsmart industri. Även potentialerna och stöd för hållbar turism samt rymdpotentialerna för satellitövervakning med mera lyfts fram och som avseende uppskjutningsförmåga är intressen för norra Sverige likaväl som för norra Norge i något av en pågående rymdkapplöpning med sina allt tydliga säkerhetspolitiska aspekter. 

Med det sagt så finns det mycket att hämta för norra Sveriges vidkommande med ett antal viktiga satsningar och aktiviteter utpekade samt även behovet av anpassade stöd för småföretagen inklusive de många mikroföretagens behov. I det sammanhanget påtalas att Europeiska Investeringsbanken (EIB) ska anpassa verktyg för sådant investeringskapital, likt den arktiska investeringsplattform som NSPA förordat för att öka investeringstakten utifrån de brister i kapitalförsörjning som finns i regionen. Även möjligheterna till forskningsfinansiering kan noteras. Fokus på polar- och klimatforskning kvarstår, men det finns många forskningspotentialer inom andra sektorer för universiteten i regionen att ta sig an inom de i strategin utpekade olika arktiska utvecklingsområdena.  

NSPA och norra Sverige gör skillnad för EU att fortsatt förhålla sig till i Arktis 

NSPA omnämns uttalat som en partner för EU i Arktis, tillsammans med Nordkalottrådet, Universitetssamverkan inom Arctic Six i NSPA-regionerna och Arctic Mayor’s Forum som nu fått förnyade extra stöd i sin samverkan mellan ett antal städer över hela Arktis (utom Ryssland) där också flera av norra Sveriges städer medverkar. Det är förstås bra, men viktigt att EU:s ambition inte stannar där. Det behövs ett bredare engagemang i samhällena och ett exempel är att EU föreslås bidra till ökad administrativ kapacitet för det lokala utvecklingsarbetet och urfolkens kapacitetsbyggande och där kan det tolkas in att också NSPA-allokeringen ligger i potten som det verktyg som finns för det.  

Naturligtvis lyfts också urfolken inklusive samerna ut som samarbetspartners och att stärka deras möjliga utbyte med EU. Geografiskt sträcker sig Sàpmi över hela norra Sverige och det visar på hur det europeiska Arktis är större än områdena norr om Polcirkeln med sina över 500.000 invånare som annars omnämns och som definierar vilka länder som ingår i Arktiska Rådet. EU:s egna arktiska områden omfattar i realiteten hela NSPA-geografin i det som kan kallas det politiska Arktis och därtill även omfattar NATO:s större nordliga försvarsområde som strategin i sin helhet förhåller sig till.

Den nya strategin kommer givetvis att utgöra en grund för diskussionerna vid nästa års EU Arctic Forum att hållas på Island. Ett forum som North Sweden bjöd in till det första i Umeå 2019 och som är en arena för EU:s arktiska dialog med aktörer, urfolk och de senaste åren också ungdomar. I den nya strategin tillkommer även ett nytt årligt forum mellan EU:s arktiska länder och likasinnade för strategiska diskussioner, lite oklart vad det betyder mer konkret men det hänvisas till statsministermötet om Arktis i finska Rovaniemi efter sommaren där Sverige inte deltog men väl företrädare från Europas alla olika hörn i övrigt samt ansvariga EU-kommissionärer. Säkerhetspolitiken stod överst på det toppmötet och lär så fortsatt förbli, men allt sker alltid någonstans och i Arktis är det oss det handlar om och det får EU:s företrädare aldrig glömma bort, helt enkelt.  

Strategin slår fast att det som sker i Arktis också formar framtiden för hela EU, så det är dags att kavla upp ärmarna från norra Sverige och NSPA och övriga aktörer i det europeiska Arktis för att driva våra intressen och söka stöd för det med bäring också rakt in i förhandlingarna om kommande MFF. Nästa steg är att Europaparlamentet och Europeiska Rådet förväntas komma med sina slutsatser på strategin och det gäller i det att verkligen tillse att hålla kvar de lokala perspektiven på EU:s egen arktiska hemmaplan för EU:s legitimitet och långsiktiga intressen. Det är också det budskap som förmedlas i det första uttalandet på strategin från styrgruppen för NSPA. Då förblir det ett redskap för norra Sveriges plats i EU och världen att i grunden välkomna och kunna bygga vidare på – från ord till handling! 

/ Mikael Janson

Läs om EU-kommissionens lanserade nya EU-arktiska strategi här

Läs om NSPA-nätverkets initiala kommentar på den nya arktiska EU-strategin här

Läs om NSPA:s medverkan för en uppdatering av EU-policyn vid EU Arctic Forum 2025 här

Läs mer om NSPA:s inspel på EU:s arktiska politik här

Läs om EU:s arktiskt ansvarigas besök i Kiruna här

Läs om NSPA:s event under årets EU Arctic Forum kring dual-use i Arktis här

Läs om Seminariet med NSPA, Färöarna och Quebec under European Week of Regions and Cities här

Läs om utgångsläget för norra Sverige inför höstens förhandlingar om MFF här