En budget med många mödor och missnöjda vinnare

EU kan absolut vara för sent, för lite och det som blir alldeles för komplicerat. Den kritiken kommer inte så sällan från just de som vill att EU borde göra mindre, mer sällan om något alls. Å andra sidan, när väl klockan tickar på övertid, krisen är akut och viljorna som mest stridiga, det är då den gigantiska förhandlings- och kompromissapparat som EU i grund och botten är, smäller till och landar i något som sällan är perfekt eller fullständigt. En kompromiss där alla är i det stora hela är lika missnöjda men ändå kan utropa sig som segrare. Det är därmed i många stycken den perfekta kompromissen, men framförallt ett beslut som alla har att leva med och fylla med sitt innehåll tills det bränner till igen. Det går att se hur EU, med alla sina tillkortakommanden, gång på gång faktiskt levererar.

Denna gång underlättades förstås inte det hela med att få till en budget samtidigt med ett Brexit att hantera som i sig hade en stor budgetbetydelse och ett Europaparlamentsval med ett nytt parlament att tillträda tillsammans med en ny inkommande EU-kommission mitt i slutförhandlingen. Till det kan nämnas en omvärld i förändring som också ställer hela EU:s förmåga på sin spets, inte minst ett USA som prioriterade annat än relationen till EU och ett Kina, men även Ryssland och andra, som tagit en större roll och satt press på grundläggande principer i det globala umgänget. Tills det, som lök på laxen, slog så Covid-19 till och drog undan fötterna på det mesta.

Om pandemin tog EU på sängen, så kan man samtidigt se att den successivt, precis som Brexit och de ökande osäkerheterna om vilka i omvärlden som går att förlita sig på eller inte, inneburit att de 27 EU-länderna allt mer samlat sig i insikten om att utmaningarna inte kan hanteras utanför det gemensamma förhandlingsbordet. Precis det EU är skapat för. Det är i den kontexten även det nya budgetpaketet och alla kopplade initiativ från EU-kommissionen måste ses, tillsammans med den överordnade framtidsutmaningen som ligger fast, även om annat kommit i fokus; att hantera klimatomställningen.

Saker och ting sker inte av sig självt och framförallt inte direkt det sker

EU:s stora budgetstrid om nästa programperiod landade verkligen sista minuten dagarna före jul för en budget att gälla från 1 januari. Vi har skrivit om förslagen, processen och förhandlingarna de gångna åren. I grund och botten är det detta som North Sweden European Office alltid är uppkopplat mot i samspel med hemmaaktörerna, från att påverka inriktningen på de förslag som läggs i EU under en programperiod inför nästkommande och medskapa i förhandlingarna för att slipa till det som behöver stödjas, stärkas och förändras till gagn för norra Sverige in på målsnöret när besluten fattas.

Det var mot den bakgrunden som vi från vår sida föreslog att genom vårt gemensamma nätverk Northern Sparsely Populated Areas, NSPA, för norra Sverige, Finland och Norge, genomföra en studie i regi av organisationen för Ekonomiskt samarbete och Utveckling, OECD, som en extern forskningspartner för att ge underlag för våra samlade budskap gentemot EU inför förslagen att läggas. Det är mot den bakgrunden vi engagerade oss i EU:s arktiska dimension och kunde få in de regionala utvecklingsperspektiven att bli en grundpelare i detta. Det gav i sin tur gav möjligheter att få EU att sätta press för att få med Botniska Korridoren som en del av EU:s prioriterade transportkorridorer, som nu är en del av det stora budgetpaketet, respektive att från North Sweden ta det initiativ som blev EU Arctic Forum i Umeå 2019.

Genom att också gå med i European Regional Research and Innovation Network, ERRIN, skapades plattformar för engagemang i ett antal EU-initiativ såsom det som kallas Smart Cities för att i grund och botten också vrida om perspektiven till att flytta fokus från storstäderna och huvudstadsregionerna till även mindre städer, samhällen och inte minst ekosystemet runt det, som i sin förlängning varit en del av engagemanget till att EU nu är igång med en landsbygdsvision. Överlag har det handlat om att lyfta in norra Sveriges unika innovationssystem som en del av hela EU:s hållbara utvecklingspotential. Det jackar därtill rakt in i den Gröna Giv som nu är EU-kommissionens huvudfokus framåt.

Jag nämner dessa delar som några exempel på att allt i EU handlar om långsiktighet. Inget händer av sig självt och den som vill vara med och såväl dra nytta av som bidra till EU:s möjligheter har en uppgift i att jobba uthålligt i samklang mellan de egna strategierna och EU:s arbete. Där har norra Sverige varit framgångsrikt och det syns i de förslag som kommit från EU och förhandlats. Men återigen: Inget är färdigt för att det är färdigt.

Inget är klart fast det är klart, för då börjar det bara om

Även om mycket går i för regionen rätt riktning med att EU tagit in våra perspektiv, så finns det annat som ännu hänger i luften, inte är färdigförhandlat och framförallt för den kommande programperioden skall implementeras med en rad aktörer, myndigheter och beslutsnivåer att slutföra den processen. En kompromiss är alltid en kompromiss, det vill säga att finns det mycket som kan vara bra, finns det annat som fått stryka på foten givet att det finns många olika intressen att sammanjämka, inte bara mellan länderna i EU, utan också att nationell nivå inte i alla delar har samma fokus som den regionala nivån vi befinner oss på. Därtill finns det alltid krafter och motkrafter som drar och rycker i processer som aldrig egentligen blir färdiga.

Till råga på allt så startar egentligen allt om igen när väl besluten är fattade. Parallellt med att det som beslutats skall genomföras, så pågår arbetet för att ta fram följd- och detaljregleringar för genomförandet, därtill börjar översyner och förberedelser för uppdateringar och anpassningar samt kommande förändringar. Allt för att börja förbereda kommande nya förslag för nästa sjuåriga budget- och programperiod igen. Det är inte stadgat att budgetperioden är på sju år i EU, men i slutändan landar det så, då fem år, som skulle hänga mer ihop med hur mandatperioderna i EU ser ut, anses för kort för att hinna utvärdera pågående budgetperiod och ta fram förslag att förhandlas, medan tio år ansetts för långt. Kompromissen enligt EU-logik blir sju år.

Mitt i alla stora lopp och de nu följande många både små och större och viktiga satsningar som kommer att bli genom olika projekt och investeringar med stöd av EU, runtom i våra regioner och hela EU, är det viktigt att se att det finns en tanke bakom alltihop med en röd tråd från EU:s sida att hänga upp det hela på. Givetvis kör EU och sedan ännu mer den nationella nivån ned allt i stuprör, med det mer eller mindre uttalade kravet på att regionerna och de enskilda aktörerna skall samordna inte bara sig själva utan hela det samlade paketet, men utan att för den skull skicka med redskapen för det. Den nationella hanteringen och allt som oftast bristande dialogen är ett i detta sammanhang större problem än EU, får nog sägas.

Någonstans gäller det att ändå på ”systemnivå” i den regionala utvecklingsplaneringen se denna röda tråd för att maximera de samlade möjliga stöden och utfallet. Det bygger i sin tur förutsättningar för att vara med i matchen för det som successivt rullar upp för nästa period och att kunna agera direkt mot EU för att även framåt få stöd därifrån.

Den stora budgetstriden är ena sidan av myntet också för norra Sverige

Den stora stridsfrågan för budgeten har förstås varit omfattningen av den och där landade det närmare den linje som ”the Frugal Four” drev och där Sverige ingick, med en mindre EU-budget än idag i realiteten, även rensat för Storbritanniens del, ställt mot andra länder som velat satsa mer och framförallt på regional- och jordbruksstöd. Å andra sidan kan sägas att dessa områden på det hela taget klarade sig bättre relativt sett än vad som var inte minst Sveriges linje. Det var så kompromissen landade.

För Sveriges del infördes dock ett följdriktigt tak som innebär att den totala nivån på regionalstödet blir mindre för Sverige än föregående programperiod. Det slår särskilt på norra Sverige eftersom det också drabbar den extra gleshetsallokeringen som stått för drygt hälften av regionalstödet till regionen och därtill, liksom i förhandlingen förra gången, var den enda posten att i förhandlingarna faktiskt därtill utökas. För finsk del förhandlades fram 100 miljoner euro ytterligare extra till norra Finland men för svensk del blir det istället en minskning på totalen i realiteten, i och med att Sverige prioriterade att hålla ned avgiften till EU.

Det skall dock sägas, att det som nog i mycket denna gång på sluttampen löste ut alla knutar var faktiskt Corona-pandemin. I och med pandemin och krav på att från EU skapa solidariskt finansierade stödmekanismer för att ge ekonomisk injektion till de krisdrabbade ekonomierna, särskilt förstås de mest drabbade länderna som inte hunnit hämtas sig från sviterna av finanskrisen. Utifrån det kunde Tyskland och Frankrike gå fram med gemensamma förslag som i sin tur kunde tas in under det tyska ordförandeskapet i EU under höstens slutförhandlingar. Det tillkom därmed under pågående förhandlingar finansiering att lånas upp motsvarande en dryg ytterligare helårsbudget för EU att under de första åren läggas på toppen av ordinarie verktyg som regionalfonderna och andra stödmekanismer.

Även om Sverige var emot dessa krismedel och framförallt att de i någon del skulle delas ut som bidrag, så kan Sverige peka på att i slutändan läggs en del av de medlen på exempelvis forskning och innovation och det kompenserar att forskningsmedlen i den egentliga budgeten däremot blev något reducerade i den stora slutomgången. För länder med stora behov av regionalstöd är de extra krisfonderna ett välkommet tillskott som adderar till det övriga regionalstödet.

Också för norra Sverige betyder det ett tillskott som sammantaget gör att det för nästa programperiod finns resurser, även om en större del går via andra mer statligt styrda kanaler än det direkta regionalstödet. I grund och botten är dock EU:s förväntan att alla dessa olika medel skall samspela med stöd för regionernas strategier för smart specialisering, det vill säga stödja insatser för det som ger varje region sina tänkta konkurrensfördelar utifrån analyser av utmaningar och möjligheter att hantera för en hållbar tillväxt.

Till det kan kopplas den stora satsningen på en omställningsfond för regioner med särskilt stora utsläppskällor med klimatpåverkan, där för Sveriges del framförallt Norrbotten och stålindustrin är i fokus för det omställningsstödet. Det har funnits önskemål om att bredda fokus till hela värdekedjorna i gruv- och mineralindustrin och återstår att se hur nödvändig medfinansiering löses för att undvika att det tar av andra befintliga regionalstöd, men sammantaget kommer det med andra ord en hel del utvecklingsstöd till norra Sverige. Även om det blir mer genom nationella stuprör, så finns det tydliga regionala kopplingar att vara på.

EU:s utvecklingsstöd är den andra sidan av det samlade regionala myntet

Oavsett de exakta beloppen, så kommer det fortsatt särskilt regionalstöd till norra Sverige genom den regionala utvecklingsfonden även denna programperiod, även om det absolut en tid fanns en risk för ett annat utfall. Det gäller även socialfonden som nu får ett eget särskilt spår för norra Sverige genom att även den är en del av den extra gleshetsallokeringen. Avsikten från EU:s sida är att det skall ge stöd för att i norra Sverige kunna göra satsningar för att med regionalfondsmedlen bygga kapacitet för hållbar tillväxt genom exempelvis bredbandsutbyggnad, där vi överlag åter fått in möjligheter att använda medlen till satsningar på olika typer av infrastruktur för att hantera regionens specifika behov. Det skall i sin tur genom socialfondsmedel kunna fyllas på med satsningar på nödvändig kompetens för nya behov som följer av exempelvis en ökande digitalisering i olika företag och verksamheter. Överlag är digitalisering ett av EU-kommissionens fokus, vid sidan av och även som en del av den gröna omställningen, att läggas till allt annat.

Det i sin tur bygger förmåga för att kunna komma in i andra utvecklingssatsningar såsom forsknings- och innovationsinriktad utveckling med stöd av exempelvis EU:s forsknings- och innovationsprogram Horizon Europe. En finansiering som i sin tur också för kommande programperiod är än tydligare kopplad till de regionala forskningsmiljöerna och samspelet mellan aktörerna i dessa utifrån inte minst de prioriterade områden som de regionala smarta specialiseringsstrategierna fokuserar på, för att skapa mer ”verkstad” för pengarna och verkligen hitta lösningar på de många samhällsutmaningar som finns och EU vill bidra med att hitta lösningar på.

Ytterst finns en allt tydligare idé om att bygga gemensamma europeiska värdekedjor som ger mer stabila utvecklingsmöjligheter med mindre beroende av omvärlden. Det finns all anledning att vara vaksam mot protektionistiska tendenser som absolut döljs under EU-satsningar på industriell förnyelse och ett mer självförsörjande EU. Samtidigt är det så att EU:s inre marknad ännu idag hackar betänkligt och att EU:s tillväxt fortfarande i alldeles för hög grad är beroende av att amerikaner och i ökande grad även kineser konsumerar och inte en egen inomeuropeisk fullt ut fungerande marknad. Det i sin tur påverkar förutsättningarna för att bygga värdekedjor över gränserna inom EU som i sin tur skapar motståndskraft mot störningar i omvärlden, som inte minst Coronapandemin visat på behovet av.

Det är i ljuset av det som också intentionerna för ett ökat utbyte över gränserna i alla EU:s instrument skall ses. I allt från de ordinarie regionalfondsmedlen och inte bara de specifika gränsöverskridande Interregprogrammen till forskningssatsningar med mera, finns det en strävan och även krav på att samverka mellan olika aktörer men också över gränserna med omkringliggande regioner men inte minst också över hela EU, utifrån gemensamma plattformar och intressen och hur det jackar ihop med andra delar av EU. Hur mycket detta blir verklighet är en sak, men det är aspekter att väva in i det regionala utvecklingsarbetet och synliggöra i resonemangen kring de regionala smarta specialiseringsstrategierna.

Över allt svävar klimatet i form av EU:s Gröna Giv att bygga vidare på

Bortanför att hantera Covid-19, så är förstås den stora gemensamma samhällsutmaningen klimatfrågan. Genom EU-kommissionens lanserade så kallade Green Deal, den gröna given, rullar nu mängder av initiativ och uppdateringar av befintliga regelverk och aktiviteter för att sätta fokus på och få allt att ytterst ge ett samlat stöd för att ställa om EU till världens mest gröna kontinent.

EU är redan idag den globala aktör som har tagit ledningen och utan EU hade det aldrig blivit ett Parisavtal. Men det krävs mer och även om det finns stora skillnader i ländernas syn på detta, så finns det en samling runt den gröna given och att nå Parismålen. Det är helt enkelt EU:s strategi för hållbar utveckling som följer på den hittillsvarande samlade tillväxtstrategin Europa 2020 som ställde upp ett antal målsättningar för ett smart, hållbart och inkluderande EU till år 2020. Finanskrisen satte käppar i hjulen för en del av de målen, men grunden finns kvar och följer nu med över in i en smart, hållbar och inkluderande grön giv, som i sin tur också naturligtvis kopplar till de regionala smarta specialiseringsstrategierna att bygga på. Det finns stora möjligheter för norra Sverige att omfamna detta och ta ledningen i Europa, med samtidigt behov av anpassat stöd från EU för att göra det.

Det blir inte minst vårens spännande utmaning, att få ihop alla dess olika delar och fortsatt bevaka alla regleringar och detaljer som nu följer på de övergripande besluten, i samspel med nationella nivå och EU, så att de regleringar som omvandlar den övergripande inriktningen till det faktiska utfallet på marken verkligen ligger i linje med våra intressen och behov. Som bekant är det i detaljerna som djävulen gömmer sig, även om vi nog kan säga att på det hela taget så har norra Sverige kommit väl ut i allt som nu förhandlats. Även denna gång. Det enda som i allt varit säkert är att allt inte kommer att vara på plats till årsskiftet 2021 och där har vi nu facit. Det är ett fortfarande pågående arbete.

Detta samtidigt med att vi startar om allt och börjar blicka mot var våra regioner skall vara någonstans när nästa (h)o(l)mgång drar igång. Det har redan börjat. Där spelar vår fortsatta regionala positionering i initiativ som den pågående översynen av EU:s Arktiska strategi, processen för en landsbygdsvision i EU och ett fördjupat arbete mot mer europeiska värdekedjor utifrån smart specialisering och smarta städer och samhällen, en avgörande roll. Det är så även vi kan vara fortsatt med i matchen. Över allt det svävar givetvis den gröna given plus digitaliseringens möjligheter att vävas samman in i allt.

Det finns därmed anledning att återkomma om detta och mycket annat förstås. I kommande State of Play lyfts blicken mot de större perspektiven och kopplingarna till vår regionala verklighet. Därtill uppdaterar vi förstås fortsatt via nyhetsbrev och hemsida det löpande som sker med analyser för olika för norra Sverige särskilt relevanta policyområden.

/Mikael Janson

Läs om sammanhållningspolitiken och återhämtningspaketen i EU-budgeten

Läs om budgetbeslutet från i somras som låg till grund för slutförhandlingarna före jul