I höstas besökte Mirjam Olofsson, Malin Öberg och Linnea Åkerström Bryssel. Nu vill de att unga ska förstå vikten av att engagera sig i att utforma EU:s politik. Här är deras uppmaning.

"I november 1994 röstade en majoritet av Sveriges befolkning för ett medlemskap i den europeiska unionen, och den första januari 1995 blev Sverige fullvärdig medlem. Mycket har hänt sedan dess; nya medlemsländer har tillkommit och nya föredrag likaså. Varken EU eller världen i stort är idag densamma som 1995, men en sak som har varit konstant i över 15 år är den skepticism till EU som fortfarande präglar vårt samhälle.

En majoritet av Sveriges befolkning är fortfarande positivt inställda till EU, enligt en nyligt genomförd undersökning av SCB, men skrämmande 25 % är fortfarande osäkra på hur de ställer sig till EU. En femtedel är fortfarande mot ett svenskt medlemskap, och det är här problemet ligger. Sverige är fortfarande, 15 år efter omröstningen fortfarande kvar i debatten huruvida Sverige skall eller icke skall vara med i EU. Den debatten är inte bara överspelad; den är rent utav naiv. Sverige är medlem. Punkt slut. Det är inte heller den fråga som vi bör ställa oss, utan snarare hur ett svenskt EU samarbete skall utformas och se ut. Vad kan EU göra för Sverige, och vad kan Sverige göra för EU? Dessa är realistiska och relevanta frågor som vi faktiskt kan påverka.

"Vad har EU någonsin gjort för Sverige?" är allt annat än en ovanlig fråga. Det är alltid bra att ställa saker och ting i ett kritiskt perspektiv, om det inte vore så att frågor likt dessa snarare fungerar som bevis för den utbredda okunskapen och ignoransen som finns om EU frågor bland de svenska medborgarna, än det gör om det arbete EU utför.

Maktstrukturen i EU har förändrats sedan ratificeringen av Lissabonföredraget genomfördes. De folkvalda parlamentarikerna har fått mer makt och mer att säga till om, vilket innebär att även vi har fått en utökad möjlighet att påverka. Det är vi som väljer vilka vi vill skall representera oss, men allt arbete inom och utom EU bygger på ett proaktivt arbete. Vi måste aktivt välja att ta ställning, att gå och rösta på de som företräder våra åsikter och ideal, och vi måste börja sätta oss in i hur EU faktiskt arbetar. EU gör mer än bara förbjuder surströmming, sneda gurkor och allt annat skrattretande som de svenska medierna matar oss med. EU kan inte heller liknas vid någon sur gubbe som bestämmer vad vi svenska medborgare får eller inte får göra; trots allt bygger EU på idealet att göra livet så bra som möjligt för så många av dess medborgare som möjligt.

För att kunna påverka i EU krävs ett omfattande proaktivt arbete. Det är hög tid att både skolor och enskilda elever inser detta och även börjar arbeta aktivt för frågor inom EU som är relevanta just för dem. Oavsett vilka åsikter man har runt EU påverkar unionen i allra högsta grad vårt vardagliga liv. 70-75 % av alla beslut som tas inom Piteå Kommun och ca 80 % av svensk lagstiftning har sin grund i olika EU beslut och EU direktiv.  Debatten om Sverige i EU är död, den är överspelad. Det är hög tid att vi inser detta och istället öppnar för en debatt om vår och Sveriges roll i EU. Arbetar vi proaktivt i EU frågor kommer vi att kunna påverka. EU är inte längre enbart utrikespolitik; EU är en stor del av den svenska politik vi varje dag möter, men som all annan politik krävs det ett engagemang och passion. Vi som skriver detta är övertygade att både engagemanget och passionen finns hos både unga och gamla. Vi är också övertygade att om att dessa behöver stöd och uppmuntran för att kunna nyttja denna passion till fullo.

Som en avslutande del i denna artikel skulle vi vilja vända oss till alla våra unga vänner därute. Det är vår innerliga uppfattning att unga både kan och vill. Vi är varken latare eller mindre intellektuellt begåvade än tidigare generationer. Vår generations utmaning ligger snarare att bevisa detta för oss själva och för alla de andra som misstror oss. Tar vi chansen och arbetar gemensamt och aktivt kommer vi att kunna påverka i EU och på så sätt även i Sverige. Vi kan och vi vill. Om detta är vi fullständigt övertygade."

Mirjam Olofsson, Malin Öberg och Linnea Åkerström
Tredjeårselever vid samhällsvetenskapliga programmet på Strömbackaskolan