Ännu ett år går mot sitt slut. Ännu ett år som inte blev som det var tänkt. 2022 var ju året då det skulle vända igen. Covid-19-pandemin ebba ut och EU:s stora krispaket stimulera ekonomin och världen återgå till någon form av normalitet. Men så blev det inte. Pandemin fortsatte inledningsvis att hålla sitt grepp och den brutala och så i grunden helt absurda ryska invasionen i Ukraina ställde allt, nästan precis allt, på ända. Europa och världen kastades in i en kris som i realiteten kan mest liknas vid tiden före andra världskriget och det har förstås överskuggat allt i EU.  

Ljusglimten är att EU kunnat visa en imponerande sammanhållning, även om EU inte vore EU utan interna slitningar. Trots det har en enig linje kunnat upprätthållas. Putin spelar ett högt och dödligt spel, som slår hårt för många och förstås fruktansvärt i Ukraina, i hopp om att sammanhållningen och motståndet i slutändan ska krackelera. Samtidigt har det påmint många om att utan EU skulle vi stått oss slätt i händerna på stormakternas spel. 

Där någonstans finns också North Sweden European Office som en länk till den hemmaplan i norra Europa som över tid hamnat allt mer i EU:s fokus. Givetvis spelar klimatförändringarna, ökande säkerhetspolitiska spänningar och behovet av råvaror och grön energi och att Europa kan säkra sina egna tillgångar roll för det. Arktis blir på alla vis allt hetare och det är inget positivt i sig, men det långsiktiga arbetet för att få EU att likställa engagemang i Arktis med att också investera i sina egna nordliga regioner har betydelse. 

Över åren har det regionalt och över olika gränser byggts upp en förmåga, en förståelse, ett intresse och någonstans en mognad att ta oss an förändringarna som nu kommer slag i slag på ett sätt som inte annars hade varit möjligt. Det är det som hela den kapacitetsbyggnad EU:s olika stöd, utbyten och andra verktyg ytterst handlar om. Det är därför EU engagerat sig lite extra i våra regioner. 

Det är nästan svårt att ta in allt som idag händer i norra Sverige. Såväl stora och numera välkända satsningar som mängder andra framväxande företag och branscher såväl helt nya sektorer som i etablerad industri. Den gemensamma nämnaren är i mycket den gröna omställningen som verkligen sker på riktigt. Inte utan utmaningar och olika intressen som står emot varandra, men med entreprenörskap, en vilja att göra skillnad och framåtanda som aldrig förr. 

Bland det roligaste det gångna året har då varit de veckolånga turnéer vi gjort. Tanken var att göra sådana direkt North Sweden blev ett samlat kontor för alla våra fyra regioner, men så kom en pandemi. Det har vi nu tagit igen och bokstavligen farit med turnébuss genom Norrbotten, Jämtland Härjedalen, Västernorrland och nu senast Västerbotten för att träffa politik, kommuner, regioner, företag, universiteten, myndigheter och andra.  

Överhuvudtaget har möjligheten att åter träffas som hela personer i alla dimensioner visat på hur viktigt det är. Pandemin visade vilka möjligheter den digitala tekniken ger, men det blev samtidigt ett skavande torrsim utan att komma någon vart. Trots, eller kanske på grund av, en möteshysteri av aldrig tidigare skådat slag. Den som trodde att vi inte skulle våga ses och umgås igen hade fel. I alla fall på Brysselarenan, som under hösten formligen exploderade i möten, events, studiebesök, seminarier och andra aktiviteter. Vi var lika medskyldiga och det var också kul att se hur väl våra nya lokaler fungerade för sådana aktiviteter. Det är så den diskussionsklubb som EU i mångt och mycket är fångar upp alla olika perspektiv och gör förflyttningar att knådas in i lagförslagen och därmed vikten av att vara på plats där de diskussionerna förs. 

På samma sätt har vi sett vikten av att samlat samla på oss vad som sker på hemmaplan och försöka fånga det som förenar och skiljer runtom i våra regioner att ha med oss för arbetet i EU. Vi har ju givetvis ett löpande utbyte där också distansöverbryggande teknik underlättar i vår stora geografi, men att nu återknyta och få nya kontakter efter pandemiåren kändes verkligen av extra värde. Vi är så tacksamma för det värdskap vi mött från alla som tagit sig tiden att träffa oss. Stort tack. Givetvis har vi inte kunnat vara överallt och träffa allt och alla, men vi kommer igen. 

Det vi tar med oss är att det går bra nu på många håll, men utmaningarna finns för den skull kvar. Det är lika sant då som nu, det som den av oss initierade OECD-studien över regionerna i norra Sverige, Finland och Norge visade på för nu några år sedan; att vi är regioner i framkant med stora potentialer, men också sårbara med behov av att både gasa och bromsa. Såväl utflyttningskommuner som tillväxtområden brottas med brister avseende tillgång på folk för sin kompetensförsörjning, infrastruktur och egen kapacitet att överlag hantera allt det som måste hanteras.  

Vi ser då vilken roll EU de facto spelat för att det idag görs transportsatsningar, bredbandsutbyggnad, att regionen får en särskild extra pott inom socialfonden för kompetensåtgärder inom det extra regionalstödet till norra Sverige plus att EU genom en landsbygdsagenda och arktisk policy lyfter de glesa miljöernas utmaningar, vid sidan av det urbana fokus som tidigare varit allenarådande. OECD-studien har haft en avgörande roll liksom den unika politiska samverkan i Europaforum Norra Sverige. Arbetet med att under året bereda väg för en ny sådan studie, finansierad av EU, är ett led i att bygga vidare på det för än mer konkreta insatser för den gröna och digitala omställningen. Det ser vi fram emot att under det kommande året ta vidare. 

EU:s gröna giv och att bidra till att ställa om hela Europa finns i våra regioner. EU har sett och stöttat det och nu börjar även svensk nationell nivå förstå bättre. Det är inte för inte som det svenska ordförandeskapet för EU under våren börjar i Kiruna i januari. Det agerar vi förstås för att dra nytta av och under hösten har mycket förberetts för att norra Sverige ska vara på banan och synliggöras i EU under ordförandeskapet. Ett område att fortsatt särskilt lyfta fram är skogens roll i att hantera klimatfrågan. Det finns ju i EU en tendens av att inte se skogen för alla träd, att missa helheten i bioekonomins potentialer. Där har vi ett jobb att göra, men börjar också se en ökad förståelse. Så det är bara att avsluta med att konstatera att det kommer att bli ett intensivt år. Igen. 

Men nu tillönskar vi oss alla en God Jul och så innerligen ett verkligen Gott Nytt År med en stilla och allvarligt menad önskan om fred på vår jord! 

/Mikael Janson