Det är ju något av en omstart med ett nytt Europaparlament som nu är i full fart och det märks med att det politiska livet börjar återgå till det mer normala, dock med många nya parlamentariker och gamla i nya roller att lära känna och se vilka ambitioner med vilka politiska mål de står för i det som i slutändan skall landa i beslut i EU som fungerar så bra som möjligt för så många som möjligt, inklusive norra Sverige, förstås. 

Till det har en ny EU-kommission nu kommit på plats. Det dröjde en extra månad till den 1 december, men det blev en i övrigt, trots allt, tämligen smidig process för de nya kommissionärerna och en del gamla i nya roller att kunna träda till. Den enda som har sin tidigare roll kvar är ju EU-kommissionen ordförande Ursula von der Leyen och det anger förstås inriktningen för det som komma skall utifrån det som varit. Samtidigt är det en utmanande tid. Vi lever ju i en helt annan värld än den som var när Ursula von der Leyen tillträdde sitt förra mandat.   

Alla inser allvaret och att EU inte kan stå utan ledning med en Trump II i USA på ingång och en överlag allt mer, de facto, illasinnad värld i övrigt. Samtidigt är det inget nytt under solen, vare sig vi blickar hundra år bakåt i tiden eller ser till oss som har jobbat med EU i den arktiska geografin det senaste decenniet, mitt i geopolitiken, råvaruflödena och klimatomställningen. Det är nog mer att konstatera att det är vår nationella nivå som tvingats till att förstå var Sverige egentligen ligger i världen. Den periferi som vi norrut är mitt i centrum av.  

Eller som den franska delegaten vid OECD:s 51:a session för landsbygdskommittén sade när vi från Northern Sparsely Populated Areas (NSPA) i norra Sverige, Finland och  Norge för någon vecka sedan presenterade vår OECD-rapport där: ”Vi bör nog fundera på hur vi beskriver detta med periferi! Alla ser sig väl ändå att vara i centrum?!”. Allt ligger som alltid i betraktarens ögon. Det var i sig lite av ett årsbokslut att få bevista OECD i Paris några veckor före jul, för nu närmar vi oss verkligen slutet av en två år lång process. Det har varit en resa för oss, men lika mycket en resa för OECD – igen.  

Vi känner ju igen det från vår förra OECD-studie för NSPA som verkligen kom att koppla till mycket av det vi sett från OECD och även i EU de senaste åren när det gäller att bredda perspektiven från att prata ”städer och resten” till att faktiskt prata olika typer av landsbygd med sina olika behov av insatser för att frigöra de tillväxtpotentialer som finns. Faktum är ju att det är i glesbygd, såsom norra Sverige, som den gröna industriomställningen sker och allt det som städerna kan dra nytta av i grund och botten skapas. Det är ett ekosystem av stad-land som norra Sverige är ett exempel för hela EU att utveckla och också får uppmärksamhet från EU för. Vi får se vilket inflytande vår nya OECD-studie får. 

För vi skall, mitt i allt elände som behöver tas om hand, inte ge upp hoppet om de ljusglimtar som också finns. En sådan är att EU till slut efter alla år nu kunde sluta det så kallade Mercosur-avtalet för handel med Sydamerika. EU behöver just nu alla vänner och handelspartners som går att hitta. En annan är att den vidriga diktatorn Assad kastats ut ur Syrien. Det kanske inte blir direkt bättre där, men låt oss ändå glädjas åt att ingen diktator sitter säkert i evighet i alla fall. Ryssland och Syrien förklarar ju mycket av där EU gick fel och nu behöver göra rätt genom att inte vända de demokratiska krafterna ryggen.  

Vi är också i allt detta ett av ljusen i mörkret. Inte så mycket North Sweden, även om vi spelar roll och ibland rentav gör en avgörande skillnad att klappa oss själva på axeln för när det gäller det som händer i våra regioner och EU spelar en betydande roll för. Därtill med ett team fantastiska medarbetare. Nej, det är alla ni på hemmaplan som gör jobbet, på riktigt, som skall lyftas. Vilka fantastiska människor, vilket engagemang och vilken utveckling i samverkan över alla olika gränser. Inte utan utmaningar och ett och annat hack i kurvan som belackarna gärna vill lägga allt krut på. Det förändrar inte det faktum att vi har antagit utmaningen och vi har tagit ledningen för den gröna omställningen som är nödvändig för framtiden och då inte bara vår, utan hela planetens.  

Att visa upp det för EU:s aktörer med alla delegationer hemifrån och aktiviteter vi genomför och därtill många gånger att kunna bjuda in till våra egna lokaler, norra Sveriges hem i Bryssel, för att ge vår berättelse är en lyx att få medverka till. Tack för det. 

Samtidigt ger också det som sker mer utvecklingskraft som i sin tur genererar nya möjligheter. Kanske inte överallt i alla delar ännu och det är därför vi behöver EU att fortsatt sätta press och ge stöd för det som påbörjats. Genom aktörer som OECD kan vi lyfta blicken och bli ännu bättre, samtidigt som omvärlden kan bättre förstå vad vi i vår tur behöver för att lyckas, till faktiskt gagn för hela EU. Där ser vi nu ett intensivt år framför oss, eller snarare intensiva år. Till sommaren kommer EU:s långtidsbudget för nästa programperiod, att därefter förhandlas de kommande åren. Där behöver vi vara med.  

Det finns orosmoln i att fokus flyttas från att ge stöd för lokal och regional innovationsförmåga för att attrahera investeringar till mer av direkt EU-subventionerad produktionskapacitet i utpekade industrisatsningar. Utmaningen är att nu verkligen skapa klimatsmart konkurrenskraft för Europa i världen, men lösningen kommer det att bli strid om och likaså vad det får kosta. Den fighten behöver vi ta och det laddar vi för. Där behöver också Sverige som helhet vara på banan.  

Får jag då, avslutningsvis, också komma med en egen liten nyårsönskan, så är det att våra kära svenska medier slutar bevaka politiken och världen som om Sverige vore USA:s femtioförsta delstat. Det är vi inte. Vad som sker i USA påverkar oss alla, men inget vi väljer. Tänk om såväl gammel- som nymedia istället hade dissekerat varenda EU-kommissionär, belyst det inte så helt smickrande men otroligt intressanta spelet i Europaparlamentet och pekat ut de blodiga stridslinjerna mellan medlemsländerna. Det hade varit något att önska. För det är inte bara rafflande intressant. Det betyder också något på riktigt för oss i de vägval som måste göras. EU är det vi har när världen skakar. Politik är inte alltid snyggt, ens i en demokrati, men alternativet ser vi i Ukraina. Så låt oss också först som sist önska en riktig fred i Ukraina och övriga världens oroshärdar.  

Med det: Tack för god samverkan bakåt. Tack för god samverkan framåt. Vi ses på barrikaderna. Men nu först en skön jul till er alla, från oss alla på North Sweden.  

/Mikael Janson