Bara en månad efter publiceringen av slutrapporten från EU-kommissionens Högnivågrupp för sammanhållningspolitik var det så dags för EU-kommissionen att presentera den nionde sammanhållningsrapporten. Rapporten, som sträcker sig till knappa 300 sidor, är fylld med diagram, tabeller och analyser om unionens ekonomiska och sociala sammanhållning. Likt högnivårapporten demonstrerar även denna rapport hur de regionala utvecklingsmedlen bidrar till att möjliggöra nyttjandet av varje regions fulla potential och till att stärka konkurrenskraften och motståndskraften i unionen som helhet. I huvudsak ges därmed ett stöd för sammanhållningspolitikens betydelse såväl historiskt som framåt. Samtidigt belyses även flera utmaningar som kräver förnyelse av politiken. 

Till försvaret av sammanhållningspolitiken lyfter rapporten bland annat hur tillgången till regionala utvecklingsmedel varit avgörande för integrationen av nya medlemsstater vilka upplevt en påtaglig ökning av BNP och minskad arbetslöshet sedan inträdet. Ekonomiska modeller visar även att politiken stärker unionen som helhet genom ökad produktivitet och fler arbetstillfällen varav många är kopplade till den gröna och digitala omställningen. Rapporten lyfter även sammanhållningspolitikens flexibilitet som positiv då den kunnat bidra till att hantera oväntade händelser och kriser. Samtidigt understryks det i rapporten att dess styrka och unika karaktär ligger i dess förmåga att uppnå långsiktiga strukturella mål med hänsyn till regionernas specifika förutsättningar. Långsiktigheten och skräddarsydda platsbaserade insatser beskrivs även som central för att bidra till EU:s strategiska autonomi med inomeuropeiska värdekedjor samt till stärkandet av EU:s inre marknad. 

Gamla och nya utmaningar kräver förnyelse och ökad verkningsgrad 

Rapporten pekar på att framtida utvidgningar av unionen kommer att kräva integration av nya medlemsstater och att sammanhållningspolitiken kommer att behöva stödja kandidatländerna redan innan anslutningsfasen påbörjas. Länder som angränsar dessa kommande medlemsstater kommer också påverkas av en utvidgad union och behöver därmed ökad uppmärksamhet för att hantera följdeffekterna.  

Även om sammanhållningspolitiken bidragit till att jämna ut skillnader mellan medlemsstaterna är bilden i många fall en annan på subnationell nivå. I rapporten läggs stor vikt vid den ojämna utvecklingen hos flera medlemsländer där BNP per capita har minskat i sydeuropeiska regioner sedan millennieskiftet och där flera regioner i mer utvecklade medlemsstater har fastnat i vad som kallas en utvecklingsfälla, där regioner som borde vara motorer för sin omgivning, sitter fast i gamla industristrukturer som behöver moderniseras och ges stöd för innovation i en mer modern ekonomi. Mot bakgrund av den negativa utvecklingen i flera regioner i mer utvecklade länder pekar rapporten på att även om sammanhållningspolitikens fokus fortsatt bör vara hos mindre utvecklade regioner så bör ökad uppmärksamhet ges till olika slags utvecklingsdynamiker och trender för att därmed fånga upp regioner som fastnat i, eller riskerar att fastna i en utvecklingsfälla. 

Vidare menar rapporten att politiken även behöver anpassas för att hantera olikheter i social inkludering, fattigdomsminskning och utvecklingspotential över olika befolkningsgrupper och regioner. Sammanhållningspolitiken behöver även hantera utmaningar relaterade till klimatförändringar, den gröna och digitala omställningen samt det nya geopolitiska landskapet. Därtill pekar rapporten på att de senaste kriserna har visat på sårbarheter hos flera regioner och att behov av ökad ekonomisk motståndskraft därmed bör prioriteras i kommande programperiod. Här lyfter rapporten att initiativ såsom STEP bör uppmuntras för att framtidssäkra europeiska värdekedjor inom strategiska sektorer. STEP syftar till att kunna använda befintliga EU-medel inom exempelvis regionalstödet till satsningar på av EU utpekade industrisektorer där EU ligger efter omvärlden, särskilt USA och Kina, i egen tillverknings- och utvecklingsförmåga. 

En mer skräddarsydd tillika resultatinriktad regionalpolitik 

Regionernas olika utgångslägen kräver olika vägar till utveckling och rapporten förordar här en grundlig reflektion om hur politiken bäst kan skräddarsys för att tillvarata regionernas unika förutsättningar. Fonder som Fonden för Rättvis Omställning (FRO) med sikte på grön industriomställning och verktyg som Smart specialisering samt Lokalt ledd utveckling nämns här som exempel på sätt där regionala och lokala aktörer tydligare kan involveras i utformningen av politiken. Samtidigt pekar rapporten på att sammanhållningspolitiken ensam inte kan lösa alla utmaningar och att övriga politikområden, på EU-nivå och nationell nivå, måste ta hänsyn till regional och lokal inverkan. 

Rapporten föreslår även en utveckling mot en mer resultatinriktad sammanhållningspolitik med fokus på prestanda, effektivitet och påverkan. Stora krispaket, såsom de som har följt i spåren av Covid-19-pandemin, har visat att det finns andra sätt att bidra till utvecklingsinsatser runt om i Europa. Bland annat pekar rapporten på att halvtidsutvärderingen av den så kallade Recovery and Resilience Facility (RRF), som var det stora krispaketet för att starta om Europa efter pandemin, där medlemsstaterna får ta emot medlen när de kunnat uppvisa uppnådda mål och genomförda reformer, på ett brett stöd för resultatbaserade finansieringsinstrument samtidigt som många lokala och regionala myndigheter upplevt att de inte i tillräckligt stor utsträckning involverats i utformningen. Eftersom vissa regioner, trots stöd från sammanhållningspolitiken, fortsätter uppleva en svag eller rentav negativ utveckling pekar rapporten på behovet av just reformer för att kunna undanröja hinder för regional utveckling. Rapportens starka fokus på utvecklingsfällor och omnämnandet av RRF tillika argumentationen för en ökad koppling till den europeiska planeringsterminen, EU:s mekanism för att årligen följa upp och ge reform-rekommendationer för att i varje land upprätthålla en sund och hållbar ekonomisk politik, kan här ses som en signal om vilken riktning debatten rör sig i.  

Rapporten sedd ur norra Sveriges perspektiv 

Flera av de utmaningar och trender som rapporten beskriver är relevanta även för norra Sverige. Eftersom rapporten främst är att betrakta som ett underlag till debatten om framtidens sammanhållningspolitik och det återstår att se hur sammansättningen i EU-kommissionen och Europaparlamentet blir efter valet, finns inga riktigt konkreta förslag i rapporten. 

Till skillnad från den tidigare Högnivårapporten som hade ett tydligt fokus på utvecklingsfällan lyfter den nionde sammanhållningsrapporten även upp kompetensfällan som är högst relevant, eller riskerar att bli det, för norra Sveriges utveckling kopplat till avsaknad av nödvändig arbetskraft. I rapporten omnämns även glesbefolkade områden specifikt som regioner med särskilda utmaningar som behöver tas hänsyn till, särskilt bristen på digital konnektivitet och infrastruktur samt en åldrande befolkning och utmaningar detta medför för kompetensförsörjning samt ett minskat skatteunderlag i de glesa miljöerna såsom inlandskommunerna i norra Sverige. Potentialen hos mindre utvecklade rurala regioner att producera mer förnybar energi lyfts även i rapporten som viktigt för EU:s energisäkerhet i stort men också fördelaktigt för regionerna själva. Frågan om EU:s övergång till förnybar energi kan ge regionerna i norra Sverige, som visserligen inte räknas som mindre utvecklade regioner, möjlighet att lyfta frågor på EU-arenan som breddar perspektiven såsom behoven av attraktiva livsmiljöer och företagsklimat även i glesbefolkade områden. Rapporten belyser även vikten av små och medelstora städer, vilket går i linje med argumentation som North Sweden för Europaforum Norra Sverige fört fram om hur även små städer kan vara viktiga motorer att ge stöd för. 

Utmaningen för norra Sverige är att de flesta diagram och bilder i rapporten visar att regionen ligger i topp och är ledande inom många områden. Det beror främst på att de stora industrierna och energiproduktionen drar upp siffrorna tillsammans med det generellt höga välfärdssystemet i Sverige. Därmed fångas inte de specifika utmaningarna i de glesbefolkade områdena och det omgivande samhället upp när det slås ut i jämförelsetal per capita. Eftersom rapporten använder sig av historiska och aggregerade data speglar rapportens diagram och bilder inte alltid den verklighet som är för utvecklingen och förmågan att hantera den som de fyra nordligaste länen står inför. För att bättre förstå utmaningarna, potentialen och de inomregionala skillnaderna krävs därför mer detaljerade analyser och data vilket även understryks i rapporten för att kunna utforma en effektiv platsbaserad politik. Den kommande OECD-rapporten för Northern Sparsely Populated Areas som regionerna i norra Sverige är engagerad i kan i det avseendet ge värdefull insikt och bidra med bättre underlag i dessa frågor när den kommer till hösten.  

Slutligen kan det tilläggas att framtidens sammanhållningspolitik troligtvis kommer influeras mycket av RRF och andra initiativ såsom STEP vilket gör det värt att fortsatta arbeta aktivt för att kunna slå vakt om att politiken fortsatt ska utformas genom flernivåsamverkan och samråd med lokala och regionala myndigheter, så att långsiktighet och ett platsbaserat tillvägagångssätt fortsatt utgör grunden i regionalpolitiken. 

Vad händer härnäst? 

Diskussionen om sammanhållningspolitiken, i nuvarande och föregående programperiod, pågår alltjämt i Bryssel. En första diskussion om resultaten från den nionde sammanhållningsrapporten kommer att äga rum under det kommande nionde sammanhållningsforumet, 11–12 april 2024 i Bryssel, där det finns möjlighet att delta digitalt. Därefter följer under det kommande året fortsatta diskussioner, positioneringar och ställningstaganden inför att det samlade paketet för nästkommande programperiod från 2028 och framåt ska läggas fram i EU senast till sommaren 2025. 

I samband med det stora Europaforum Norra Sverige i Sundsvall den 17–18 april medverkar på inbjudan av North Sweden direktören vid EU-kommissionens regionala enhet DG Regio, Sofia Alves, som är en av dem i EU-kommissionen som sitter med genomförandet av nuvarande regionalpolitik och förberedelserna för nästkommande i det arbete som nu pågår inom EU-kommissionen för kommande förslag på området.  

/Max Englund  

Ta del av den nionde sammanhållningsrapporten här 

Läs om sammanhållningsforumet och följ forumet via länk här 

Läs om den pågående OECD-studien för norra Sverige här  

Läs analysen av Högnivågruppens rapport om sammanhållningspolitiken här 

Läs mer om Europaforum Norra Sverige 2024 och om anmälan här