30 år och mer för norra Sverige i EU!

Det är nu 30 år sedan Sverige gick med i EU. Faktum är att norra Sverige på sitt sätt redan var med. Det var i mycket en annan tid. Murens fall innebar en tid av ökad demokrati och öppnade gränser samt ökad handel där det forna Östeuropa, inklusive Ryssland, och även, i en annan del av världen och ideologisk utmanare till de marknadsekonomiska liberala demokratierna i väst, ett land som Kina trädde in på den globala scenen och öppnade sina ekonomier. Givetvis var det inte utan problem och i en del fall en ren rövarkapitalism i länder utan moderna demokratiska spelregler. Det var dock tydligt att EU i detta stod för fred, frihet i gemenskap och välståndsutveckling.

Gemensam marknad för fred, frihet och välstånd 

Etablerandet av den gemensamma inre marknaden 1993 och den så kallade sammanhållningspolitiken att ge stöd för alla regioners möjlighet att fullt ut delta på den marknaden bar dessa signum om fred, frihet och välstånd. Det går givetvis att ha olika syn på EU som den svenska folkomröstningsdebatten tydligt visade. Men varför EU en gång bildades, i ett sönderbombat Europa med en nödvändighet av att bygga framtiden tillsammans för att undvika nya krig och skapa ett välstånd utan att vara beroende av USA:s Marshallhjälp, går inte att förneka.  

Det är alltjämt det som i mötena med den allra gråaste och tristaste EU-byråkrat inte så sällan skiner igenom; stoltheten över att vara en del av det som gör skillnad givet Europas blodiga historia. Sedan må EU-institutionerna vara byråkratiska monster som stundtals slår knut på sig själva, men det skiljer inte så särdeles mycket mot vilken kommunal, regional eller statlig förvaltning som helst. Demokratiska processer är aldrig raka och perfekta. Demokrati är ytterst en kompromissapparat för att ingen skall ha ensam makt över någon annan utan skydd för även minoritetens rättigheter.  

Det är som Winston Churchill uttryckte det: ”Demokrati är den värsta formen av styrelse, bortsett från alla andra former som prövats tidigare!”. Istället för att lösa konflikter med generaler och soldater i skyttegravarna och på slagfälten, löses det i EU genom politiker och byråkrater i korridorerna och förhandlingsrummen. Det är så vi i de bästa stunderna ser det när vi går runt i de oftast urtrista korridorerna i Bryssel för att berätta om hur EU:s beslut slår för oss i vår del av världen.  

Det är bara att titta på vår omvärld för att förstå vidden och vikten av det. Vi riskerar inte livet för att säga vår mening. Tvärtom så lyssnar man. Det blir inte alltid som vi vill, men det är precis då demokratin visar sin styrka. Den bästa kompromissen är ofta den som ingen är nöjd med, men alla kan leva med. Ingen behöver för den skull påstå att EU är perfekt. Tvärtom. Ibland blir det rentav helt galet. EU är nu det vi har och blir det vi gör det till. 

EU är dock något mer än en marknad att slå vakt om 

Vi lever i en annan tid mot 1995. Demokratin är åter hotad. Vi har åter krig på vår kontinent. Mycket av det som då såg så ljust ut bar i sig på embryona till dagens värld. Kina fuskspelade marknadsekonomi, Ryssland byggde sig en Oligarkekonomi under en Tsar med KGB-metoder, USA:s globala dominans har gått in i en politisk kräftgång som också kan komma att bli en ekonomisk. Problemet för EU är att när USA drabbas av en finanskris så får det så mycket allvarligare följdverkningar för oss. Den inre marknaden underpresterar ännu och förmår inte skapa tillväxt på egen hand, rentav sjunker Europas konkurrenskraft. Den gröna omställningen har inte givit den skjuts som var tänkt genom att tillse att Europas näringsliv skulle ta global ledning för ny teknologi och nya affärsmodeller. 

EU har dock otvetydigt över åren minskat skillnaderna mellan det forna öst och väst, men de består ännu och med utvecklingen i Ryssland så spiller det också över i att länder inom EU allt mer, åter, dras in i den intressesfären. Det strider mot all logik, egentligen. För många har dock EU ytterst setts mer som en ekonomisk klubb än ett försvar för den liberala demokratin. Även för Sverige blir EU ofta mer av en finansiell transaktion än ett grundvärn i en osäker och otrygg omvärld som varje land för sig inte kan ta sig an. NATO i all ära, som absolut behöver militärt få kosta som världen ser ut, men det är inte i NATO vi kan finna politiska lösningar på våra gemensamma utmaningar.  

I en tid när EU därför är viktigare än egentligen någonsin, är slitningarna större än någonsin. Det gör EU sårbart och det är stormakterna inte sena att utnyttja. Det är en farlig häxbrygd, särskilt om det inte uppbådar en bredare samhällsdebatt om vart EU egentligen skall gå till värn för vilka grundfundament. När svensk media bevakar varenda utfrågning av blivande ministrar i USA men knappt berör Europaparlamentets utfrågningar av de blivande EU-kommissionärerna, kan man nästan undra om vi verkligen gått med i EU, på riktigt?  

Samtidigt är svenskarna bland de mest positiva till EU och i en orostid sänder det en signal. Det kan för den skull svänga fort i en volatil värld av sociala medier om politiken inte tydligt markerar EU:s betydelse i annat än festtalen. Sverige är det land som tjänar mest på den inre marknaden och det är också reda pengar in i statskassan. Växer den marknaden växer Sverige. Det är också det EU nu i mycket har fokus på. Där behöver Sverige vara med i diskussionen och inte bara i besluten på pappret. I det pusslet är också regionalpolitiken en insats i leken. Det som kallas sammanhållningspolitik i EU. För norra Sverige har EU genom just sammanhållningspolitiken skapat möjligheter. 

Norra Sverige i centrum av periferin långt före Sverige i EU  

Egentligen har ju norra Sverige varit med i EU redan före Sverige gick med. Ursprunget till den Europeiska Gemenskapen (EG) från 1957 och som 1993, samtidigt med den inre marknaden, blev den Europeiska Unionen (EU), är ju den så kallade Kol- och Stålunionen 1952. Syftet med den var att mellan de sex grundarländerna, inklusive Frankrike och Västtyskland, få gemensam kontroll över stålindustrin. Detta för att klara av återuppbyggnaden av Europa som behövde mycket stål, men framförallt för att tillförsäkra att ingen åter rustar sin krigsindustri utan kontroll av andra. Gruvnäring och stålindustri i norra Sverige, som varit så centrala i kampen om herraväldet under andra världskriget, var givetvis en del av den ekvationen att räknas in från start.  

Det gör kanske att norra Sverige, även om det funnits en skepticism mot EU och Bryssel som ännu längre bort än Stockholm, snabbt var på banan med att etablera North Sweden European Office 1997 och det tidigare Mid Sweden något år efter och som sedan 2020 är ett samlat kontor. Ansatsen har varit, över de flesta partigränser, att när vi nu är medlemmar så skall vi göra det bästa av det och maximera nyttan. Det i sig har också inneburit att fokus över tid breddats till att sätta in regionen i att vara en relevant del av EU i ett geopolitiskt centralt område, snarare än att förhålla sig som en norrländsk periferi i Sverige.  

Betydelsen av det skall kanske inte överdrivas, men inte heller underskattas i vad det satt igång för krafter som stärker den egna regionala utvecklingen med stöd av EU:s regionala instrument och över tid också dragit till sig annat utvecklingskapital och investeringar. Det går givetvis inte att vara engagerad i allt, samtidigt som EU i realiteten går in i stort sett i allt idag, men inom de av politiken utpekade centrala områdena för norra Sverige sker ett utbyte som växlar upp den egna förmågan. Ibland pratar vi om det som att ta genvägen via Bryssel till Stockholm. Givetvis går det inte att hoppa över staten Sverige. EU är ytterst en samverkan mellan länderna i EU och så förblir det. Men EU-kommissionen vet, allt som oftast och hittills i alla fall, att alla delar av EU måste räknas med om bygget skall hålla ihop. 

De senaste åren har i det ljuset varit lite av en ”crash course” för svensk nationell nivå om var Sverige ligger i världen. Tyvärr, sett till anledningen till det med kriget i Ukraina. Där har norra Sverige och EU fört diskussioner under många år redan, rentav decennier. Norra Sverige är tillsammans med norra Finland – och även Nordnorge – EU:s utpekade partners i de egna arktiska gränsområdena mitt i EU:s olika initiativ för kritiska mineraler, grön industripolitik, att transportnätet måste byggas ihop också allra längst norrut och integreras i NATO:s militära behov, att erbjuda insatser för kompetensförsörjning för att säkra levande samhällen i ett säkerhetspolitisk utsatt område och tillse undantag i regler för stöd till såväl flygplatser som industrietableringar med mycket mera. Inget sker av sig självt, men genom en konstruktiv dialog och bra underlag tas det framåt. 

EU:s regionalpolitik spelar roll för sammanhållen utvecklingskraft 

I kärnan av allt detta har EU:s sammanhållningspolitik spelat en avgörande roll i och med att norra Sverige får extra gleshetsmedel som förhandlades fram vid inträdet, men är en förhandling inför varje ny programperiod. De senaste gångerna har EU-kommissionen lagt in det i sina förslag redan. Detta då de sett att de gör skillnad. Utan det hade norra Sverige inte samlat sig i det unika Europaforum Norra Sverige där politiken i de fyra regionerna gemensamt diskuterar EU-frågor, som i sin tur länkats in i den samverkan inom Northern Sparsely Populated Areas som samlar norra Sverige, Finland och Norge i ett unikt strategiskt nätverk för gemensamma intressen med de gemensamma utmaningar som finns. Den samverkan har i sin tur etablerat ett nära utvecklingsarbete med aktörer som OECD för att stärka utvecklingskraften genom extern expertis att bidra till rätt prioriteringar och vända perspektiven från bidrag för att kompensera för avveckling till att investera framåt för utveckling.  

På marken har det inneburit att besöksnäringens små aktörer kunnat växla upp till att bli en global destination, universiteten kunnat bygga samverkan med näringsliv och samhälle som gör att man idag tar positioner också i de renodlade forskningsprogrammen, att bredband och digitalisering kunnat rulla ut där det annars saknats och att stärka transportflödena och näringslivsklustren med mycket mera. Det faktum att norra Sverige rankas högt i EU:s innovationsjämförelser är till stor del kopplat till allt detta. Det är inte de enskilda projekten och investeringarna som är det avgörande, utan att det över tid bygger förmåga och kapacitet som i sin tur lett in i satsningar som bär frukt. Även misstagen ger lärdomar som berikar. Det tvingar fram en omvärldspaning och samverkan över olika gränser med krav om att prioritera och fokusera smart och att sätta in sig i ett större sammanhang genom EU. Det är aspekter att inte förglömma när diskussionen om EU lätt blir ganska snävt, fiskalt och inåtvänt.  

Bara det faktum att enskilda kommuner i sina kommunala budgetar hänvisar till den tidigare inom EU rådande Europa 2020-strategin och idag EU Green Deal, är ju en framgång för EU-projektet som sådant, i att förankra sig också längst ut i den lokala politiska myllan. Det sker inte utan någon form av smörjmedel som möjliggör processerna. I grunden behövs det mer sådant, inte mindre, särskilt för små aktörer med små egna resurser att kunna få möjlighet att vara med på ett hörn.  

Det är givetvis begripligt att med allt fler krav om allt EU akut behöver hantera av stora frågor som säkerhetspolitik, rentav militär förmåga, krisande ekonomier i också stora kärnländer som Tyskland till följd av en fortsatt sackande konkurrenskraft, så blir det mindre kvar till annat, även om länderna skjuter till mer i slutändan. Det finns också en allmän centraliseringsvåg som nu sveper fram på många plan. Frågan är dock om det är rätt väg att gå när bygget knakar och omvärlden bankar på? Det är kanske basen som då behöver stärkas än mer för att hålla ihop och hålla stången! Utveckling sker där det finns lokal kraft och förmåga och inte i beslutskorridorer i Bryssel. Däremot kan det senare ge förutsättningar för det förra till gagn för alla. Det vet vi av egen erfarenhet. Där behöver vi alla fortsätta var med i diskussionen. 

EU blir, som sagt, vad vi samlat gör det till. Det har inte förändrats sedan 1995, även om mycket annat har det.  

/Mikael Janson

I tidigare ”State of Play” under 2023 och 2024 lyfts frågor knutna till diskussionen om EU:s framtida riktning. 

Läs ”State of Play” om hur EU-kommissionen formeras för ett nytt budgetmandat här

Läs ”State of Play” om det politiska läget i EU efter Europaparlamentsvalet här

Läs ”State of Play” om EU:s ökade fokus på konkurrenskraft här

Läs ”State of Play” om uppspelet för diskussionen om framtidens regionalpolitik i EU här

Läs ”State of Play” om EU-kommissionsordföranden Ursula von der Leyens budskap inför den nya mandatperioden här

15 Jan 2025 Norra Sverige i EU

Norra Sverige i EU

North Sweden arbetar för att norra Sverige ska få bästa förutsättningar att ta del av de möjligheter som EU-medlemskapet ger och samtidigt på bästa sätt bidra till att utveckla Unionen. Regionens styrkor och potential ska vara väl synliggjorda för EU:s beslutsfattare i de frågor som påverkar regionen.

Kontaktperson: Mikael Janson

Mer information