Arktis är många olika Arktis att inledningsvis förhålla sig till 

Sverige är tillsammans med Finland de enda arktiska staterna utan direkt kontakt med Nordatlanten och Ishavet och därtill de enda två medlemsstaterna i EU som också med sina egna arktiska regioner som en del av EU ger legitimitet åt EU:s arktiska engagemang, då Grönland inte är med i EU även om Danmark räknas till EU:s tredje arktiska land i och med att Grönland ingår i kungariket Danmark (och de facto är grönlänningarna danska medborgare och därmed också EU-medborgare).  

Arktiska Rådet består av de länder genom vilka Polcirkeln går som är den klassiska definitionen av Arktis; allt norr om Polcirkeln. I realiteten är perspektiven bredare än så och exempelvis definierar Finland allt norr om 60:e breddgraden och därmed att hela Finland är Arktis. 

Även den svenska strategin berör den bredare arktiska och subarktiska kontexten, även om för svensk del är det Västerbottens och Norrbottens län som är definierade att vara det svenska Arktis och det grundar sig i den tidigare regionala Barentssamverkan som nu upphört i spåren av Rysslands aggression i Ukraina. I EU räknas Northern Sparsely Populated Areas (NSPA) med sina 14 regioner i norra Sverige, norra och östra Finland samt Nordnorge som EU:s arktiska samarbetsområde i det som sammantaget benämns som det europeiska Arktis (exklusive Ryssland).  

De administrativa avgränsningarna speglar därmed inte alltid verkligheten i en mångfacetterad men samtidigt sammanhängande arktisk geografi med i många delar liknande utmaningar i ett geopolitiskt, återigen, allt mer hett område att hantera för berörda stater och EU. 

Yttre hot och egna möjligheter att hantera för Sverige i Arktis 

Den nya svenska strategin innebär föga förvånande en tydlig förflyttning mot de säkerhetspolitiska perspektiven, även om klimat och ekonomisk utveckling för den skull kvarstår. Enligt strategin definieras utvecklingen i Arktis av just de säkerhetspolitiska spänningarna, ekonomiska drivkrafter och klimatförändringarna.  

Det ställer i sin tur nya och hårdare krav på efterlevnad av de folkrättsliga reglerna i en värld av kamp om resurserna och olika intressen som gör anspråk på företrädesrätt i kraft av ekonomisk och militär styrka snarare än samspel och gemensamt engagemang på likvärdiga villkor mellan stora och små länder och aktörer, därtill över huvudet på lokalsamhällena och invånarna i regionen. Det konstateras i den svenska strategin att ökade spänningar i Arktis direkt utmanar Sveriges och övriga nordiska länders nationella intressen.  

Samtidigt finns det möjligheter och potentialer och det kräver ett ambitiöst och strategiskt förhållningssätt till Arktis för att ta fasta på dessa möjligheter och angripa utmaningarna, där utrikespolitik och nationell politik är nära sammankopplade. Svenska intressen och folkrättsliga spelregler utpekas som basen för Sveriges engagemang i Arktis i syfte att ernå ett fredligt och säkert Arktis, med hållbara, robusta och attraktiva samhällen för minskad miljö- och klimatpåverkan.  

Strategin bygger i sin helhet på de tre benen om ett fredligt, säkert och hållbart Arktis som beskrivs inom fem huvudsakliga fokusområden:  

     i) Fred, säkerhet och stabilitet, 

     ii) Ekonomi och handel, 

     iii) Klimat och miljö, 

     iv) Hållbara, levande och motståndskraftiga samhällen, samt 

     v) Strategiska resurser. 

Sverige är fullt ut en del av Arktis i EU och numera även NATO 

Sett över tid har svenska arktiska strategier en tydlig rörelse från att mest se Arktis som något utanför, bortom, Sverige och något av ett exotifierande av människorna och samhällena i Arktis, även Sveriges eget Arktis, till att mer och mer inkludera Arktis som en del av en svensk kontext och ett egenintresse med människor, samhällen och verksamheter att utvecklas för inte bara statliga ekonomiska värden utan också ett levande europeiskt Arktis i sin egen rätt för de som bor och lever och verkar i regionen.  

Detta i ljuset av också, i den nya kontexten av säkerhetspolitik, att vara en integrerad del för att också kunna bygga uthållighet och områden möjliga att försvara och som på ett hållbart sätt kan bidra till Sverige och Europa med strategiska resurser i att balansera de olika intressen som finns i regionen.  

Det följer också den utveckling som parallellt varit för EU:s arktiska politik att allt mer utgå från de lokala och regionala förutsättningarna och det är förstås ett arbete sedan många år från norra Sverige för att bidra till de perspektiven att integreras i Arktispolitiken på alla nivåer.  

Givetvis lyfts de samiska urfolksperspektiven och även Tornedalingarna och deras rättigheter och att på det hela taget bidra till att stärka lokalsamhällenas utvecklingsförmåga. Det sätts ofrånkomligen också i ljuset av en allt mer hotfull omvärld och att kunna bygga en totalförsvarsförmåga kopplat till att hela Norden som nu är med i NATO och därmed NATO:s samlade planering och krav på mobilitet, försörjningslinjer och att verka över långa avstånd där också civilsamhället och kommuner, regioner, myndigheter och staten spelar en avgörande roll för den försvarsförmågan.  

Det som på EU-språk ofta kallas ”dual use”, det vill säga att investera i fredstida behov som också ger nödvändiga förmågor i kris och krig. Satsningar på infrastruktur över hela norra Sverige och mot Norge och Finland är givna exempel, där EU:s satsning på så kallad militär mobilitet omnämns i den svenska strategin som exempel på det, men även inom många andra samhällssektorer idag. 

Strategiska arktiska resurser för Sverige och för hela Europa 

I Allt detta lyfter strategin förstås också de strategiska resurser norra Sverige och övriga Arktis besitter avseende naturresurser såsom mineraler och metaller, men även att skogen finns med på ett hörn vilket inte alltid är fallet i diskussionen om Arktis som ju också är det Boreala nordliga cirkumpolära området om vi ser till stora delar av Norden, Kanada och även förstås Ryssland, plus fossilfri elproduktion, viktiga basindustrier och innovativa näringar av olika slag i en arktisk miljö som erbjuder möjligheter till testverksamhet med forskning i framkant inom många olika delar och till det en växande besöksnäring.  

När det gäller potentialerna är den gröna industriomställningen som bidrar till europeiska säkerhet, ökad självförsörjningsgrad och stärkt konkurrenskraft ett genomgående tema i strategin. Till det kan adderas den unika rymdverksamheten runt framförallt Esrange rymdbas att pekas ut som en strategisk tillgång för hela EU, med idag både civil nytta och i ökande grad även att kunna fylla militära behov. Att utveckla rymdindustrin på Nordkalotten är en prioritet särskilt lyfts fram. 

Även om det är en svensk strategi, så återkommer kopplingen till EU genomgående och det är naturligt i att Sverige är ett av EU:s arktiska länder och att intresset för Arktis åter är högt i EU och många av EU:s länder som också tar fram egna arktiska strategier.  

Under hösten kommer EU att lansera sin nya uppdaterade arktiska policy som var tänkt att komma redan vid det planerade EU Arctic Forum i Bryssel 1-3 september, men nu ser ut att bli senarelagt i och med att EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen utsett den tidigare finske Statsministern och EU-kommissionären Jyrki Katainen att sedan några månader växla upp och leda det arbetet tillsammans med EU-kommissionens DG MARE för de olika Generaldirektoraten och EU:s utrikestjänst EEAS. 

Stöd för norra Sverige och NSPA mitt i det europeiska Arktis 

EU och regional nivå är synligt i den nya strategin. Dels avseende redan omnämnda förutsättningar att bidra till strategisk autonomi inom EU:s olika initiativ för tillgång till råvaror och industrivärdekedjor, men också satsningar på forskning och tidigare nämnd infrastruktur och militär mobilitet i Arktis och förstås utökad samverkan med partners runtom i Arktis för att bygga allianser som även bidrar till ekonomisk utveckling och minskar de geopolitiska spänningarna.  

Dels också avseende EU:s betydelse för utvecklingen i EU:s egna arktiska regioner med krav på ökad resiliens och att bidra till att hantera sociala behov och den demografiska utmaningen i stora delar av geografin. Motståndskraft i Sveriges arktiska regioner är säkerhetspolitik, formuleras det, och fortsätter med att lokal och regional utveckling, attraktiva livsmiljöer och hållbart nyttjande av Sveriges betydande naturresurser bidrar till Sveriges samlade säkerhet, stabilitet, ekonomi och välfärd. Det bidrar därmed också till hela Europa på motsvarande sätt.  

För detta spelar EU:s stöd en roll och statusen för glesbefolkade regioner är av central betydelse för EU:s program riktade till Sverige avseende utvecklingsinsatser i Sveriges arktiska områden, såsom Europeiska Regionala Utvecklingsfonden (ERUF) och Europeiska Socialfonden (ESF+) samt Interregprogrammen för samverkan över gränserna inom EU:s sammanhållningspolitik konstateras i strategin. Vikten av den särskilda statusen i Sveriges anslutningsfördrag till EU avseende de norra och glest befolkade delarna av Sverige och hela Northern Sparsely Populated Areas (NSPA) pekas särskilt ut som fortsatt prioriterat. Även North Sweden European Office omnämns i den nationella strategin som en resurs för Sveriges nordliga arktiska regioners intressen i EU. 

Det är nu en strategi som täcker in i princip alla olika politikområden och därmed ett fortsatt arbete för att också omsätta orden i praktisk handling och från regional nivå vara delaktiga i det för att nå de uppställda ambitionerna för Sverige i Arktis. Det kan också noteras att det aviseras en svensk årlig utrikes- och säkerhetspolitisk Arktiskonferens för att samla alla svenska och även andra aktörer kring Sveriges arktiska prioriteringar och intressen. Det är förstås positivt att norra Sveriges förutsättningar är en bärande del och den roll EU spelar för det noteras. 

Det finns med andra ord mycket att fortsatt följa och bidra till att utveckla för ett Sverige som med starka egna arktiska regioner och aktörer kan ta positioner i EU och globalt för ett fredligt, säkert och hållbart Arktis eller som NSPA och norra Sverige uttryckt det i sina inspel till EU i arbetet med en uppdaterad policy: En säker, hållbar och välmående arktisk region. 

/Mikael Janson 

Läs om presentationen av Sveriges arktiska strategi här 

Läs den svenska arktiska strategin (PDF) här 

Läs om EU:s arktiskt ansvarig vid deras besök i Kiruna i maj här 

Läs om NSPA-regionernas inspel i pågående uppdatering av EU:s policy här 

Läs Europaforum Norra Sveriges position om Arktis här 

Foto bild två: Försvarsmakten. Hitta bilden här