Presentation av Barcarapporten

Uppdraget

Dr. Fabrizio Barca, generaldirektör för Italiens ekonomi- och finansdepartement har på uppdrag av kommissionen utarbetat en rapport om den framtida sammanhållningspolitiken. Rapporten har arbetats fram oberoende av kommissionen och tillsammans med experter och tjänstemän från medlemsstarena. Rapporten presenterades för kommissionär Hübner i slutet av maj, och detta är den första presentation som sker för en extern publik.

Det är viktigt att komma ihåg att rapporten är oberoende och kan därför inte sägas spegla kommissionens syn på sammanhållningspolitiken.

Dr. Barca inleder med att tala om att rapporten är viktig då det numera råder så olika syn på vad sammanhållningspolitik är och ska vara. Om det saknas samstämmiga visioner finns det en risk för att inga förändringar kommer till stånd, alternativt att förändringarna blir dåliga. Sammanhållningspolitiken ses antingen som krånglig med en terminologi som bara förstårs av experter, eller som en finansieringsform och inget mer.

Differentiera efficiency och social inclusion
En av de viktigaste slutsatserna av rapporten är att det är viktigt att skilja efficiency från social inclusion. Som det är nu så blandas dessa begrepp ofta ihop när det gäller att visa på resultat av sammanhållningspolitik. Om något inte har lett till effektiva, långsiktiga och hållbara resultat så kan man alltid säga att det har lett till social inclusion. Och om lönegapen och människors sociala förutsättningar förändras kan man säga att det inte är kortsiktiga social inclusion- resultat som eftersträvats utan tvärtom.

Målet med rapporten är inte konvergens- konvergens är enligt Barca ett dåligt mått såväl på efficiency som på social inclusion.   I exemplet social inclusion leder konvergens kanske till att gapet mellan medelinkomster minskar, men man ser ingenting om ytterligheter, t.ex. om antalet människor på gränsen till fattigdom ökar eller minskar. Sammanhållningspolitiken är inte ekonomisk re-distribution, men däremot är det nödvändigt att satsa mer i regioner med mer drastiska institutional failures, och dessa råkar ofta sammanfalla med eftersläpande regioner.

Kvalitativ information
Sammanhållningspolitiken måste bli mer konkret. Målgrupper och indikatorer måste identifieras, och det måste ske en tydligare utvärdering av politikens påverkan på mikronivå. Som det är nu så håller konceptet sammanhållningspolitik på att urvattnas, och fokus blir ofta på inadekvata strukturer: antingen för svåra att uppnå, vilket gör att pengarna inte kommer till nytta, eller med för enkla mål för att vara säker på att få stöd. Kontrakten är ofta vaga, med en övervägande del om varför det finns en sammanhållningspolitik istället för att målfokusera: vad vill vi uppnå, hur ska vi göra det, vilka institutioner och så vidare.  

Place-based approach
Utvecklingspolitik fungerar bara om den är skräddarsydd för platsen ifråga. Sammanhållningspolitiken måste därför kretsa mer kring regionernas specifika förutsättningar, som också nämns i Lissabonfördraget. Det måste finnas en pågående dialog mellan regioner, medlemsstater, EU:s institutioner. Det kommer att bli särskilt viktigt med en strategisk dialog 2010-2012. Barca talar om regionalisation och om regioner med stort eller litet Rà regionerna/ städerna med liten bokstav går hellre till regioner/städer med stor bokstav med sina problem, utmaningar etcetera istället för att gå till staten. Den regionala administrationen vet nämligen mycket mer om verkligheten där och då, och är även bättre utrustade att förenkla verkligheten än vad staten är.

Huvudprioriteringar
I rapporten presenteras tio pelare som, enligt dr. Barca, ska vara vägledande för den framtida politiken. Dr. Barca menar att det viktigaste med rapporten, särskilt för den regionala nivån, är en inriktning mot tre eller fyra huvudprioriteringar för sammanhållningspolitiken (1:a pelaren). Istället för sektorsprioriteringar (transport, energi etc) ska det handla om teman, issues, som ska omfatta så många sektorer som möjligt. Några bör handla om efficiency (tex klimatförändringar) och några om social inclucion (tex migration). För att välja ut dessa ska särskilt tas i beaktande;

·  EU-relevansen i frågan (dvs om det är inom EU:s kompetens vill medborgarna att EU ska hantera den här frågan på den nivån)

·  Place based nature. Finns det några gemensamma faktorer i frågan som passar alla regioner, eller är det för specifikt?

·  Verifierbarhet. Kan vi sätta upp tydliga mål för denna prioritering, och kommer vi att kunna utvärdera dessa? Annars bör man välja en annan.

Dr. Barca anser slutligen att social, ekonomisk och territoriell sammanhållning måste integreras bättre. Barca pratar om a place based, territorialised social agenda.

Läs mer om de 10 pelarna

Läs rapporten och bakgrundsdokument

 /Karla Wixe

18 Maj 2009 Regionalpolitik

Regionalpolitik

North Sweden arbetar för att regionens unika förutsättningar ska synas och komma till uttryck i EU:s regionalpolitik. Regionen är EU:s mest glesbefolkade samtidigt som 60% av befolkningen bor i de 4 största kuststäderna vilket skapar utmaningar det regionala tillväxtarbetet. Med hjälp av EU:s regionalpolitik kan norra Sverige överkomma utmaningarna som kommer med extrem gleshet, avstånd till marknader och låg kritisk massa vilket också skapar tillväxt och värden för hela unionen.

Kontaktperson: Mikael Janson

Mer information