Återsamling vid EU-pumparna!

Den som inte ägnade påskhelgen och coronakarantän till att läsa tidigare State of Play om EU i Coronakrisens fotspår kan hitta den i länk nedan. Det mesta sagda där gäller ännu. EU i det närmaste överrumplades av hastigheten i förloppen med nationella agendor utan samordning och som på någon vecka i princip stängde ned en av EU:s grundfundament och stora framgångar:  Den inre marknaden för fri rörlighet för människor, varor, tjänster och kapital.

Alla inser någonstans att lösningen inte är att inte samarbeta även om en del länder passat på att i skydd av pandemin genomföra politik som på olika sätt skadar konstruktiv samverkan. Genom EU-medlemskapet tvingas dock alla att sätta sig runt förhandlingsbordet och såväl EU-kommissionens ordförande, Ursula von der Leyen, som Ministerrådets ordförande, Charles Michel, har satt press på EU-ledarna genom att leverera rader av förslag samt nu den 23 april också ett extra toppmöte om en färdplan för återhämtning i Europa.

Även om EU är världens största ekonomiska frihandelsområde, så visar Coronakrisen mer än något, att när det gäller så är det länderna som styr, inte EU. Det är så EU är konstruerat och det kommer förstås i sig att elda på debatten om mer eller mindre av EU och det framtidskonvent som var planerat att starta i år i EU är ett av offren för Coronans framfart genom att ha blivit skjutet på framtiden. Famtidsdebatten kommer dock att komma tillbaka och troligen än starkare. En debatt som utan tvivel kommer att vara märkt av tiden före och efter Corona.

Viktigt med de regionala perspektiven för EU

I den debatten måste också regionerna och egentligen alla engagera sig, precis som vi från norra Sverige tog del i de vitböcker den tidigare EU-kommissionen tog fram kring EU:s utmaningar i en tid när Europa tappar i global konkurrenskraft. Farhågor kring virus och framförallt antibiotikaresistens fanns, men fokus låg på hur Europa kan revitalisera sina ekonomier och vilken roll även regionalpolitiken kan spela för det. Även, eller kanske ännu mer, efter Corona kommer det att vara den utmaning EU, i kombination med den gröna omställning respektive digitalisering av samhällena som den nuvarande EU-kommissionen satt som huvudprioriteringar, har att sätta fokus på. Det handlar inte minst för norra Sveriges del om hur regioner i EU:s mer avlägsna delar med specifika utmaningar, men också i framkant på många områden, kan bidra med rätt stöd från EU.

Det är i grunden det EU:s regionalpolitik handlar om och mitt i den akuta hanteringen av Coronakrisen finns det all anledning att hålla huvudet kallt och inte tappa bort att det finns inga genvägar till långsiktigt hållbara samhällen, som i sin tur också kan hantera olika kriser på ett uthålligt sätt. Det kräver smarta regionala investeringar som också skapar utveckling för EU som helhet. Allt sker någonstans i en lokal mylla och EU kan stötta och bidra och se den helhet huvudstäderna ofta inte förfogar över, men jobbet måste göras där det sker, det vill säga i lokalsamhällena på regional nivå. Det är fortsatt viktiga budskap från regional nivå.

Risken är annars att allt fokus nu och framåt hamnar på att dammsuga alla resurser som finns för centralt styrda lösningar och satsningar och framförallt att fylla de skriande behov som finns i den akuta kris som är.

Stridslinjer i uppkörda spår att växlas in på nya banor

Den debatt som börjar ta fart i skuggan av krisen, är att mycket av de stridslinjer och skiljelinjer som varit, åter dammas av. De länder som drabbades hårdast av den ekonomiska krisen är i delar samma länder som nu drabbats, särskilt kan förstås nämnas Italien men även Spanien. De har länge slagits för en Eurofond och gemensam upplåning i EU som skall omfördela mellan de rikare nordliga länderna och södra Europa. Det kallas nu för en ”Coronafond”. Det har länder som Tyskland men framförallt Nederländerna varit kallsinniga till, även om det på det senaste toppmötet landade i en kompromiss kring en avsevärd kris- och återhämtningsfond.

Problemet är inte så mycket sakfrågan som tonläget. I grunden är alla nog på det klara med behovet av solidaritet och även pengar för att stötta länder i kris, men nettobetalarländerna, till vilka även Sverige hör, vill inte betala ut medel in blanco, utan några som helst motkrav för att garantera pengarnas användning och möjliga återbetalning. Det har framförallt Italien motsatt sig. I slutändan kommer det att landa i olika EU-samordnade lösningar. Det är ganska säkert. Inte minst som Italien är en ekonomi som påverkar hela EU på ett sätt som exempelvis Grekland aldrig varit i närheten av. Men där är diskussionen inte riktigt än.

Samtidigt innebär Coronakrisen att ledarna får ett momentum att gå in i diskussionerna med en ny gemensam dimension att ta hänsyn till. Det kan någonstans underlätta möjligheten att dyrka upp en del av låsningarna. Efterverkningarna och redan kostnaderna under pågående viruskamp innebär att EU måste ges mer resurser. Budgetrestriktiva länder kan se utrymmet att släppa lite på sin hållning samtidigt som det går att sätta lite mer press på de länder som får mest tillbaka, att skärpa sin ordning och reda.

Nya förslag på bordet att bevaka mitt i pågående slutförhandlingar

Från EU-kommissionens sida har det nu sagts att efter toppmötet, som även denna gång hålls som en videokonferens, kommer den 26 april ett reviderat arbetsprogram och det som sipprat ut är ett givetvis nytt fokus på Corona och de ekonomiska följderna samtidigt som en del av den stora gröna given förskjuts. Siktet lär för den skull troligen vara att peka på att krisen ger möjligheter till en ekonomisk omställning mot mer klimatmässigt hållbara satsningar för att återstarta ekonomierna. Samtidigt som länder som Polen passar på att föra fram krav på att helt skrota klimatpolitiken till förmån för att få igång Europas industrier. De lär inte gå vinnande ur den striden, men givetvis kan fler länder i spåren av risken för ekonomisk kollaps följa på och framförallt spela in det som en del i förhandlingarna för att erbjudas ytterligare bättre ekonomiska stöd i utbyte mot att stödja ett grönare fokus.

Därtill sägs det att vad gäller hela EU:s budget 2021—2027, vars förhandlingar pågår parallellt med allt annat, så kommer EU-kommissionen att lägga ett reviderat förslag runt den 29 april. Det är frågan om det verkligen hinns med och om det går att såväl inom EU-kommissionen som gentemot länderna få stöd för det, men det pågår ett intensivt arbete kring ett omarbetat förslag vad gäller framförallt de första åren av kommande programperioden. I det ligger nya budgetramar utanför de neddragningar mot idag som legat på bordet. Bland annat sägs det att regionalpolitiken kommer att återställas. Vad det betyder återstår att se och allt är samtidigt delar av ett pågående förhandlingsspel där olika försöksballonger skickas ut för att känna av ur olika länder och aktörer reagerar.

De länder som tidigare vurmat en stark regionalpolitik för egen del är givetvis med på den diskussionen och vill framförallt undvika att regionalstödet helt äts upp av enbart Coronaåtgärder. Samtidigt kan de länder som inte vill se en stor regionalpolitik vara beredda att lägga en del på sådana investeringar för att bidra till nödvändig återhämtning. Även om det går att hitta varandra, så är frågan hur mycket egentlig regionalpolitik det blir kvar av det och hur fördelningen mellan länder och regioner förändras, även om EU-kommissionen förfäktar att grunden är de förslag som ligger. Det finns givetvis all anledning att följa från norra Sverige horisont med de för regionens utveckling viktiga extra gleshetsmedlen för att kompensera för de specifika utmaningarna och en i grunden sårbar ekonomi, som blir ännu tydligare i en kris som slår mot såväl basnäringar som besöksnäringen och hela transportsektorn.

På marginalen, rejält omstuvad eller en helt ny budget?

Grundfrågan kring budgeten är kanske hur mycket ett reviderat förslag handlar om att lägga in de stora nya satsningarna och de krisåtgärderna som fattats beslut om, utöver liggande budgetramar, respektive hur mycket som är att försöka hämta hem kostnaderna för krispaketen genom att styra om i själva liggande budgetförslag att inkorporera dessa nya åtaganden, utöver en generell omdisponering i spåren av Corona?

Även om viljan finns, med en insikt om behovet av att nu snabbt hitta varandra, så lär det inte bli helt enkelt med nya pinnar i brasan i de hittills kärvande förhandlingarna. Kör det helt fast finns nödutgången att med diverse tilläggsbeslut låta nuvarande program- och budgetperiod löpa ett år till. Det är inte så troligt, men tidsmarginalerna var redan tidigare väl tighta och det kan noteras att sådana tankar har börjat dyka upp. Det är någonstans symboliskt att det lär bli Tyskland som ordförandeland under hösten som får ansvaret att sy ihop säcken med en, skall sägas, tydlig ambition om att verkligen göra det.

Det positiva som kan komma ut mitt i allt, utöver möjligheterna att klimatomställningen och digitaliseringen får förnyad kraft som en del av en återstart av hela EU:s ekonomi om EU-ledarna väljer att gå den vägen, är att krisen har visat att det går att snabbt komma överens om olika regelförenklingar och undantag som gynnar möjligheten att använda EU:s pengar på ett för exempelvis regionala aktörer och projektägare smidigare sätt, med sikte på sina verkliga utmaningar och behov för stunden riktat till inte minst företag och personal. Det kan öppna för en mer dynamisk diskussion kring EU:s olika stödmekanismer också bortanför själva pengafrågan i utformningen av kommande regionalstöd och andra stimulansmedel.

Faror och möjligheter bortanför pandemins verkningar

Det finns samtidigt en fara i att de mer strategiska greppen och kontrollen över hur EU:s medel används tappas bort med exempelvis lösligare möjligheter att ge statsstöd för att kunna stötta lokalt näringsliv som nu införts. Om det består kan det leda till att olika länder försöker skapa egna konkurrensfördelar som kan slå mot en exportberoende ekonomi som Sverige. Det finns absolut länder, såsom Frankrike, som driver sådana agendor för att skydda sin industri, där EU hittills haft rollen att slå vakt om den inre marknaden. Dock, att säga, med även tidigare möjligheter till undantag som de som North Sweden medverkat till för regionens flygplatser och en del andra specifika möjliga stöd för att kompensera den lilla hemmamarknaden och avstånden till de stora marknaderna.

Även om alla är betjänta av flexibilitet för att hantera läget här och nu, så finns det anledning att särskilt bevaka att det fortsatt finns regionalfonder som bygger på regionalt förankrade strategier med fokus på långsiktig smart specialisering, även med en för norra Sveriges del önskan om särskilt anpassat stöd med lite ytterligare mer flexibilitet att verkligen utgå från regionens specifika utmaningar och behov och för det en förenklad hantering av medlen. Det är frågor att fortsatt bevaka.

Det går att spekulera i mycket just nu. Pandemin och den på det följande ekonomiska krisen förändrar spelplanen för de förhandlingar som pågår, det är helt klart. Någonstans börjar efterverkningarna i EU av Coronakrisen att skönjas, även om pandemin ännu är i full kraft, med förslag på ingång att ge riktningen. Som utlovades i förra ”State of Play” finns det med det anledning att mitt i allt återgå till en mer sedvanlig bevakning utifrån våra regionala horisonter, även om Coronaviruset är något vi kommer att tvingas leva med länge än.

/Mikael Janson

Läs tidigare State of Play om EU i Coronas grepp här.

Läs North Swedens bevakning i övriga politikområden i EU här.