Nätverket Conference of Peripheral Maritime Regions (CPMR) bjöd in till ett seminarium den 8 juni för att diskutera sammanhållningspolitikens framtid. Tre experter inom sammanhållningspolitiken och fyra medlemsregioner från CPMR fick presentera deras syn på sammanhållningspolitiken och vad de ser för utmaningar med budgetperioden och ett alltmer fragmenterad investeringssystem för bland annat klimatomställning.

Samtidigt som budgetperioden för 2021–2027 har påbörjats och de nya programmen börjat rulla ut, så startar arbetet för North Sweden att förbereda inför den kommande budgetperioden (2028–2035) varvid Mikael Janson, direktör på North Sweden, deltog vid mötet och delade med sig av perspektiv från norra Sverige.  

CPMR-seminarium om att territorier spelar roll

Inledningsvis diskuterades vad REPowerEU och Faciliteten för återhämtning och resiliens (RRF) kan komma att betyda för framtiden för EU:s sammanhållningspolitik, och hur EU kan stärka territoriella dimensionen ytterligare och involvera regionerna bättre i utformningen av olika investeringsverktyg

CPMR hade bjudit in tre experter inom sammanhållningspolitiken för att resonera fritt och svara på medlemregionernas frågor. Experterna var John Bachtler, direktör för European Policies Research Centre, Zsolt Darvas, Zsolt Darvas, Senior docent vid Bruegel, och Olivier Vardakoulias, Policy koordinator på CAN Europe, som samtliga är inflytelserika aktörer i utformningen av EU:s policys inom regionalpolitik och reformagenda och diskussionerna som nu inletts kring utformningen av EU:s regionalstöd i framtiden, där det finns en drivkraft från såväl många delar av EU-kommissionen som nationell nivå att centralisera allt mer.

Regional fond för kapacitetsuppbyggnad

Upplägget av seminariet bestod av att fyra av CPMR:s regionsmedlemmar fick presentera vad de vill se förändringar av sammanhållningspolitiken i framtiden. Mikael Janson presenterade en idé om att försöka samla alla fonder i en fond. 

- Ett förslag är att skapa en regional fond för kapacitetsbyggnad som innehåller socialfonden, regionalfonden, landsbygdsfonden men samlad under ett namn. Den skulle kunna ge stöd för kapacitetsbyggnad i regionerna utifrån varje regions förutsättningar då allt alltid händer någonstans och det någonstans måste tas med i utformningen av fungerande stödmekanismer. Därmed göra det också det möjligt att använda andra fonder och stöd i EU och även nationellt som finns tillgängliga idag, men som många inte kan utnyttja.

För att skapa den fonden föreslog Mikael Janson att EU kan utgå från de gamla pelarna från budgetperioden 2014–2020.

- Den här budgetperioden (2021–2027) har ett komplext system och det är svårt för de regionala aktörerna att förstå hela systemet och se hela bilden. En gemensam strategi för alla fonder med samma utgångspunkter om smart, inkluderande och hållbar tillväxt för EU:s gröna omställning i linje med den tidigare Europa 2020-strategin skulle göra det enklare, särskilt om alla stödmekanismer kopplas till en sådan övergripande strategi eller policy.

Mikael Janson menar att EU har stor potential att nå samhällena och medborgarna genom den lokala och regionala politiken.

- De lokala och regionala politikerna och beslutsfattarna är verkligen EU:s agenter som kan arbeta för EU när det gäller att få medborgare och samhällen att förstå vad EU försöker bygga och skapa. Organisationer runtomkring EU är också en del av att bygga EU tillsammans och det klimatsmarta EU som också är konkurrenskraftigt i det globala sammanhanget, att kunna nå via EU:s sammanhållningspolitik.

Sammanhållningspolitiken behöver vara mer långsiktig

Från övriga regionala företrädare fanns en stor samsyn med vikten av att se sammanhållningspolitiken som ett verktyg för långsiktig hållbar tillväxt byggt på varje regions förutsättningar och att alla regioner måste vara med och inte hamna efter.

John Bachtler, direktör för European Policies Research Centre, Zsolt Darvas, Senior docent vid Bruegel, Olivier Vardakoulias, Policy koordinator på CAN Europe, ansåg allihop att sammanhållningspolitiken inte ska fungera som en krisfond som den har gjort de senaste åren, till exempelvis som nu med det senaste initiativet, REPowerEU. Anledningen som framfördes är att det är en kortsiktig lösning att ta medel från fonderna inom sammanhållningspolitiken för krislösning, då det förstör det strategiska tänket och orsakar negativa konsekvenser för strategisk implementering av fonderna i framtiden.

Läs mer om CPMR:s arbete här.

Läs om Ferreiras besök i Jämtland Härjedalen här. 

Läs om North Swedens nyhet om REPowerEU här.

/Emilia Zetterlund