Den 13 oktober lanserade EU-kommissionen och EU:s utrikestjänst sin nya integrerade politik för Arktis efter ett år av konsultationer och möten med olika aktörer. Inte minst med North Sweden som via Europaforum norra Sverige (EFNS), Northern Sparsely Populated Areas (NSPA), Conference of Peripheral and Maritime Regions (CPMR), har bedrivit ett aktivt påverkansarbete sedan förra policyn antogs 2016 för att EU ska bredda sin syn på Arktis och förverkliga sin politik för mer hållbar regional utveckling i nära dialog med människorna som lever och verkar i det europeiska Arktis, i vilket de fyra nordligaste länen i Sverige ingår. 

Olja, gas och Grönland

EU:s budskap om att olja och gas ska stanna i backen fick absolut störst medial uppmärksamhet i och med lanseringen. En djärv politisk signal från EU för att visa att man menar allvar med grön omställning. EU-kommissionär Sinkevicius med ansvar för miljö- och havsfrågor fick i samband med sitt anförande under Arctic Circle Assembly, i Reykjavik, svara på ett flertal tuffa frågor om konsekvenserna av att stoppa utvinning av olja och naturgas. Mest upprörd var en amerikansk senator från Alaska som oroade sig över massarbetslöshet. Sinkevicius svarade att utan en nödvändig omställning av industrin lär det inte heller finnas några jobb i framtiden. Samtidigt är det svårt för EU att göra sig av med fossilberoendet på kort sikt, inte minst naturgasen som värmer hushåll för miljoner européer. I kombination med rekordhöga energipriser är det svårt att plötsligt sluta importera gas från Arktis, vilket flera norska debattörer varit snabba med att påpeka.

En annan snackis blev ännu en gång Grönland. En självstyrande del av Konungariket Danmark, som kom att dominera nyhetsflödena världen över för några år sedan när USA:s dåvarande president Donald Trump erbjöd sig att köpa landet. De flesta avfärdade nog uttalandet som ett skämt, men med Grönlands strategiska position och tillgång till enorma naturresurser är det geopolitiska intresset stort och den internationella närvaron i huvudstaden Nuuk stor. Sedan dess har Kina och USA öppnat konsulat, och nu i och med EU:s nya politik för Arktis så öppnar även EU:s utrikestjänst ett kontor på Grönland för att värna om relationerna med världens största ö. Både den danska och grönländska regeringen menar att landet inte är till salu men öppet för affärer. Även North Sweden har fått frågan från olika håll vid olika tillfällen vilka eventuella kontakter aktörer i norra Sverige kan tänkas ha med just Grönland.

Mänskligt perspektiv på Arktis

För norra Sverige har det varit viktigt att EU:s perspektiv på Arktis blir bredare och mer balanserat, att fokus flyttas från polaris till samhälle och att företrädare för norra Sverige blir centrala aktörer i diskussionerna om utvecklingen i Arktis. Den ständiga frågan om hur Arktis egentligen ska definieras varierar beroende på sammanhang, och begreppet används allt oftare för att beskriva nordliga områden runtomkring de åtta arktiska staterna. Finlands regering menar att hela Finland är att betrakta som Arktis. Sveriges utrikesdepartement likställer Arktis med Barents, det vill säga Västerbotten och Norrbotten. Medan totalförsvarets forskningsinstitut går på den finska och amerikanska definitionen och drar gränsen vid den 60:e parallellen vilket gör allt norr om Tierp till Arktis. EU däremot likställer nu de nordliga glesbefolkade områdena i Northern Sparsely Populated Areas (NSPA) och Sapmí med det europeiska Arktis, vilket ligger väl i linje med definitionen som North Sweden också förespråkar.

Kärnbudskapet från North Sweden i utformningen av EU:s arktiska politik har varit att dialogen med människorna som bor, lever och verkar i Arktis måste få utgöra grunden för politiken. För de flesta aktörer utanför Arktis är klimatet och den allt hetare säkerhetspolitiken de viktigaste frågorna, och ofta blir diskussionen väldigt polariserad mellan röster antingen för ett bevarande eller mer exploatering. För invånarna i Arktis är det i stället frågor som hållbar utveckling, utbildning, service, infrastruktur, bostäder, jobb, välfärd, och goda livsmiljöer som är viktigast. Europaparlamentarikern Erik Bergkvist från Umeå uttryckte det som att han vägrar att bo i vare sig ett museum eller skafferi. Värt att notera är att det mänskliga perspektivet finns med i EU:s arktiska politik på ett betydligt bättre sätt än tidigare, och att den ekonomiska utvecklingen som sker i Arktis behöver gynna lokalsamhällena till större del.

Hållbar regional utveckling

Den föregående arktiska policyn bestod av tre pelare med mål för klimat och forskning, hållbar regional utveckling, och internationellt samarbete. I revideringen kvarstår områdena, men de har bytt plats. Vilket enligt EU:s arktiska ambassadör, Michael Mann, inte ska tolkas som en ny prioritetsordning, utan att det snarare har sin redaktionella förklaring i att policyn tar sin utgångspunkt i det geopolitiska, fokuserar på klimatförändringar, och ska realiseras via hållbar regional utveckling. En beskrivning som påminner mycket om North Swedens argument att mer fokus på hållbar regional utveckling bidrar till att tackla både klimatutmaningar och geopolitiska spänningar genom mer internationellt samarbete. Policyn är därmed betydligt mer konkret i jämförelse med den tidigare då genomförandet av EU:s arktiska politik ska ske i regionerna med EU:s befintliga investeringsverktyg.

Kopplingen till EU:s sammanhållningspolitik är tydlig och strukturfonderna beskrivs som viktiga förutsättningar för utvecklingen av EU:s arktiska områden. Behovet av att frigöra tillräckligt med finansiella resurser för att kunna hantera arktiska utmaningar är en viktig fråga som North Sweden lyft ett flertal gånger via sina olika nätverk, och något EU nu tar fasta på. I policyn utlovas inte några nya resurser, utan det handlar snarare om att så effektivt som möjligt nyttja alla finansieringskällor som EU har att erbjuda, inklusive exempelvis InvestEU, EU:s investeringskapitalfond, som snart kan komma att möjliggöras via Arctic Investment Platform, ett pågående Interreg-projekt som bedrivs av regioner inom NSPA-nätverket för mer gemensam gränsöverskridande kapitalförsörjning.

Även om det inte utlovas några nya resurser så har EU i och med den nya policyn slagit fast en tydligare koppling mellan investeringsbehoven i Arktis och de möjligheter som EU har att erbjuda för hållbar regional utveckling inom ramen för de befintliga stödstrukturerna. Vilket delvis är strategiskt viktigt inför förhandlingarna om nästa budgetperiod, men som också blir viktigt för diskussionen om hur man kan få störst effekt med kommande EU-program. För att göra det enklare för potentiella projektägare att förstå möjligheterna till EU-finansiering i Arktis har EU lanserat en ny webbportal där all information om fonder och program har samlats, en så kallad ’one-stop-shop’. En ny hemsida löser möjligtvis inte de problemen som regioner och kommuner upplever med ökad fragmentisering av olika fonder och program från EU, men det är ett litet steg i rätt riktning för stödmottagare och synliggör också EU:s roll i Arktis på ett tydligare sätt.

Mineralutvinning och innovation viktigt för EU:s gröna giv

Alltmedan EU vill stoppa utvinning av olja och gas, så menar EU att utvinning av mer mineraler och metaller i Arktis kommer att vara helt avgörande för om EU ska lyckas med den gröna omställningen av europeiska industri, energi- och transportsystem. Behovet av kritiska råvaror såsom kobolt, litium och sällsynta jordartsmetaller ökar kraftigt, samtidigt som tillgången till basmetaller som järn och koppar också blir allt viktigare för EU. Tillgången till råvara, kompetens och höga krav på miljöhänsyn, arbetsvillkor samt tillgången till förnyelsebar energi gör det attraktivt att utvinna råvaror i norra Sverige, Finland och Norge. Samtidigt som industrin skapar nya jobb och är en viktig motor för regional tillväxt, så måste nya gruvetableringar ske i nära dialog med befolkningen och intäkterna bättre gynna de lokalsamhällen som berörs, menar EU. En annan viktig del som North Sweden jobbat med att få stöd för i EU:s nya arktiska politik är satsningen på klimatsmarta lösningar för hela den cirkulära värdekedjan för mineraler i Arktis, från exploatering, utvinning och produktion till återvinning.

Fortsatt stort fokus på forskning och innovation inom en rad olika områden blir också avgörande för EU:s mål om klimatneutralitet. EU har tidigare haft en alldeles för smal definition av arktisk forskning, och i stora delar hållit sig till polarforskning. Breddningen av begreppet är en viktig fråga som North Sweden tillsammans med framför allt Arctic Five, en sammanslutning av universiteten i Umeå, Luleå, Uleåborg, Rovaniemi och Tromsö, drivit tillsammans. EU:s huvudsakliga fokus på klimat och polarforskning kvarstår, men det går på flera ställen i dokumentet läsa in behovet av forskning och innovation på betydligt fler områden. Det lär dock krävas fortsatt påverkansarbete för att försäkra sig om att EU anammar en bredare ansats fortsättningsvis. Exempelvis kunde North Sweden redan i samband med lanseringen påtala att den totalsumma som strategin anger för EU:s investeringar i arktisk forskning under 2014 till 2020 på 200 miljoner euro är i själva verket är mångdubbelt högre om hänsyn även tas till projekt som bidrar till hållbar utveckling av Arktis.

Mycket att nu ta fasta på för norra Sverige, men också sådant som saknas

För att bättre binda samman EU bättre med Arktis nämns bland annat korridorsförlängningarna i det Transeuropeiska transportnätet (TEN-T), i vilka bland annat Botniska korridoren nu når ishavet och nordostpassagen via hamnen i Narvik. Även Luleå hamn nämns som en viktig TEN-T hamn. EU:s förra arktiska policy nämnde också de här viktiga infrastruktursatsningarna för norra Sverige, och kopplingen till Arktis lär ha bidragit starkt till beslutet om förlängningen av stomnätskorridoren Skandinavien-Medelhavet. Rymdinfrastruktur, satellituppkoppling, 5G-korridorer, och bredbandsutbyggnad i de glesbefolkade områdena nämns som viktiga grundförutsättningar för företag och samhällen, till vilket resurser genom Connecting Europe Facility (CEF) ska kanaliseras.

En viktig fråga för norra Sverige som däremot saknas i EU:s policy är skogen. Förutom hänvisningar till EU:s klimatpaket ”Fit for 55,” så hittas det egentligen inga referenser till den för Sverige och Finland så viktiga råvaran. Det kan finnas olika förklaringar till varför EU har valt att inte inkludera skogsbruk och bioekonomi i EU:s arktiska politik, men med största sannolikhet beror det på den politiska känslighet rörande skogen som försvårats i och med EU:s nya skogsstrategi. Synen på aktivt skogsbruk skiljer sig helt enkelt så pass mycket att EU helst undviker frågan. Men det officiella svaret har snarare varit att skogen inte ansågs relevant nog för en policy om arktiska frågor. Det vittnar om att det lär finnas mer att göra när det gäller att förmedla kunskap och förståelse för norra Sveriges del i det europeiska Arktis. Samtidigt som skogsfrågorna i realiteten hanteras via EU:s stora klimatpaket som nu förhandlas om och hade varit svårt att föregå utfallet av i den arktiska policyn.

Norra Sverige en viktig partner för EU

EU betonar behovet av en nära och kontinuerlig dialog med människor som bor lever och verkar i Arktis för att kunna förverkliga politiken tillsammans. I den nya policyn nämner EU specifikt NSPA-nätverket som en viktig samtalspart och man har vid flera tillfällen tackat för de inspel som nätverket bidragit med löpande. En nära kontakt som blir allt viktigare att bibehålla nu när åtagandena i policyn ska verkställas. Vid sidan om NSPA nämns också Arctic Mayors Forum, ett nätverk av städer i Arktis i vilket Umeå och Luleå ingår i tillsammans med bland annat Anchorage, Akureyri, Nuuk, Tromsö och Uleåborg. Även Arctic Economic Council (AEC) och Samerådet nämns som viktiga aktörer att hålla en nära dialog med. Generellt betonas EU betydelsen av att unga, kvinnor och minoriteter kommer till tals och representeras i större grad vid arktiska sammanhang.

North Sweden fortsätter nu tillsammans via sina nätverk att driva arktiska frågor på Brysselarenan inför att Europeiska ministerrådet och Europaparlamentet ska anta resolutioner om EU-kommissionens och EU:s utrikestjänsts nya integrerade politik för Arktis. Samtidigt är förhoppningen att EU:s arktiska forum under nästa år ska ske på hemmaplan i det europeiska Arktis, så att fler representanter och organisationer kan delta i diskussionerna om hur EU på bästa sätt kan bidra till hållbar regional utveckling. Sammantaget ger den uppdaterade policyn stöd för norra Sveriges intressen men det konkreta utfallet sker genom fortsatt dialog med EU:s olika aktörer, att nu leverera det som EU-kommissionen ställt sig bakom.

/John Kostet

Läs North Sweden tidigare artiklar kopplat till Arktis här:

EU:s nya arktiska politik presenterad

North Sweden laddar för arktisk höst

Europaparlamentet vill se mer EU i Arktis och mer Arktis i EU

Regional utveckling i fokus när Arktis framtid diskuteras

EU Arctic Forum 3–4 oktober

Ny arktisk strategi